Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Fredens ekonomiska organisation - Runebergs »Konungen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 DAGENS FRÅGOR
den om civilanställning för duglig uttjänt militär personal — den
ordning som kanske mer än någon annan varit ägnad att göra
militärtjänsten populär i Tyskland. Ingen tid synes vara lämpligare att
tänka på dylikt än den nu — som vi hoppas — jämförelsevis snart
förestående fredsperioden.
Skulle man fråga vår skolbildade allmänhet angående
dess föreställning om konung Gustaf IV Adolf, skulle
nog hos ett stort flertal svaret utfalla i enlighet med den teckning
Runeberg gifvit i sin bekanta dikt Konungen i Fänrik Ståls Sägner.
Skarpt och klart har genom den i minnet inetsat sig bilden af en
stollig monark, som, när Sveaborg fallit, den finska hären »går
bak-läng’s, icke fram» och Klingspor sviker hans förväntningar, men
ändock »ärkeängeln dröjer» att komma, beslutar att utföra en stor
handling och då under högtrafvande ceremonier låter sig af sina
betrodde män, fältmarskalken Toll, statssekreteraren Karl Lagerbring
och adjutanten grefve Piper, klädas i Karl den Tolftes handskar och
svärd samt därpå befaller Lagerbring att strax till hären besörja bud
»att vi i nåder klädt oss i Karl den Tolftes skrud». Och man har
med rätta ryst vid tanken på ett så sinnes förvirradt beteende i ett
ögonblick, då ett helt annat understöd behöfdes för att hjälpa armén
i Finland.
Den kritiska historieforskning, som under de senare åren
framträdt äfven på Gustaf IV Adolfs historia, har emellertid som bekant
lagt i dagen, att konungen visst icke är saker till allt, som efter
hans afsättning skylldes på honom. Nu senast har härtill i ett nyss
utgifvet häfte af Historisk Tidskrift (1915: 2) kommit ett ganska
märkligt bidrag af d:r Anders Grade, på hvars intressanta afhandling
om Sverige och Tilsitalliansen vi i fjol fäste
uppmärksamheten. D:r Grade har nämligen underkastat Runebergs Konungen en
kritisk granskning, och äfven här blir resultatet, att den hittillsvarande
teckningen varit i hög grad vilseledande.
D:r Grade erinrar om — hvad redan förut varit bekant — att
förebilden till Runebergs skildring tydligen varit en berättelse från
pommerska kriget 1807 af Johan af Wingård i dennes år 1846
utgifna Minnen. Wingård, som då var adjutant hos general Toll, har
nämligen från juli 1807 berättat en ganska likartad tilldragelse, vid
hvilken konungen skulle ceremoniöst inför sin omgifning skrudat sig
i Karl XII:s pistoler under allehanda utgiutelser om huru han med
dem ämnade drifva ej blott den franska armén tillbaka utan ock
befria Europa från Napoleon. Emellertid påvisar Grade först,
hurusom icke någon som helst antydan om denna episod återfinnes i
någon samtida skildring från fälttåget i Pommern, utan först
uppdyker hos den nära fyrtio år senare skrifvande Wingård. Och dock
äro julidagarna 1807 ganska väl kända. Hade händelsen passerat,
borde den dock lämnat något spår efter sig i de många tidigare
skildringarna, hvilka i regel äro ganska fientliga mot konungen och
säkerligen ej skulle förtegat en sådan godbit. Jå, en antecknare.
Runebergs
^Konungen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
