Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Islam och det heliga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 305
sär, utgöra nu föremål för liflig diskussion äfven på sådana håll, där
man förut ej ägnat orientaliska frågor den allra minsta
uppmärksamhet. Särskildt är det ett moment i den turkiska politiken, som
omfattats med ett alldeles ovanligt intresse, nämligen det ofta
återkommande talet om det heliga kriget. Då det torde kunna anses säkert,
att man i allmänhet har tämligen dunkla föreställningar om hvad
som åsyftas med detta uttryck, är det kanske skäl att här gifva en
kort redogörelse för dess egentliga betydelse.
Läran om Djihäd, det heliga kriget eller, som Korantexten kallar
det, »kriget på Allahs väg», islams utbredande med vapenmakt, utgör
en af de viktigaste punkterna i islam. Hela världen indelas enligt
muslimiska begrepp i två hufvuddelar, där al-harb och där al-isläm;
den första af dessa tvenne termer kan närmast återgifvas med
krigsskådeplats, under det att den senare betecknar den del af världen,
där islam härskar. För den muslimiska menigheten är det enligt
koranens bestämda ord en helig och oeftergiflig plikt att arbeta för
att äfven där al-harb bringas in under islams välde, och medlet för
detta är djihäd. Djihäd måste ledas af en muslimisk härskare eller
en imäm; det folk som de rätttrogna bekämpa skall först fredligt
uppmanas att antaga islam, och endast om de bestämdt vägra att
ställa sig denna anmaning till efterrättelse böra de anfallas. För den
händelse att det folk, mot hvilket djihäd riktar sig, i sista ögonblicket
faller till föga, skall man genast upphöra med all krigisk aktion och
omedelbart upptaga det i muslimernas heliga gemenskap.
Dessa regler gälla emellertid blott för den djihäd, som afser
omvändandet af främmande och otrogna folk; annat blir förhållandet
om någon muslimisk makt an fälles af de otrogna. I sådant fall kan
en imäm kalla hela landets muslimiska befolkning till vapen för att
kämpa för trons heliga sak, jå i svåra fall, då omständigheterna äro
särdeles ogynnsamma, kan hela den muhammedanska världen uppbådas
till skydd för den hotade islam. Hvar och en, som under en sådan
strid kämpar och faller i de rättrognas leder, är en helig martyr
och kan vara öfvertygad om att paradiset skall blifva hans belöning,
under det alt de bland profetens anhängare, som bära vapen mot
islams härar, räddningslöst äro hemfallna åt fördömelsen.
Under innevarande krig har för första gången på mycket länge en
formlig förklaring om djihäd utfärdats. Icke ens Italiens öfverfall på
Tripolis och ej heller Balkankriget framkallade något formellt
proklamerande af djihäd, men det nuvarande politiska läget har förmått de
turkiska myndigheterna att tillgripa äfven detta medel.
Pädisjäh-i-isläm, de rättrognes behärskare, har kallat alla de folk, som bekänna
profetens lära, till djihäd till skydd mot de otrogna, som anfallit det
turkiska väldet, och Turkiets, näst pädisjäh själf, förnämsta andliga
auktoritet, sjeich-ul-isläm, har i ett högtidligt utlåtande, en fetva, med
jå besvarat frågan om det för hvarje rättrogen kan anses vara en
helig plikt att deltaga i kriget till försvar för islam. Vi se alltså nu,
hur islams värld ännu en gång efter långa tider vill pröfva om det
finnes något kvar af den anda, som i gångna tider så många gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
