Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Magyarer och sydslaver i Donaumonarkien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 803
ser och intryck. Författaren är skarpt kritisk mot den magyariska
statskonsten, sådan den företrädes af t. ex. Khuen-Hedervåry och
Tisza. Men omdömena präglas som regel i vida högre grad än Steeds
af måttfullhet och billighet — ett undantag gör värdesättningen af
Aehrenthals politik, hvilken liksom hos Steed färgas af harmen öfver
Englands, för öfrigt välförtjänta, diplomatiska nederlag — och om någon
i egentlig mening anti-österrikisk tendens kan man icke tala. Att
författaren redligt sträfva! efter att skrifva sinc i ra cl studio, är
omisskännligt.
Hufvuddelen af Seton-Watsons arbete utgör skildringen af den
magyariska vanstyrelsen i Slavonien och Kroatien sedan den dualistiska
författningens genomförande (1867—68) och särskildt från och med
grefve Khuen-Hedervårys tid som banus (1883—1903). Där uppvisas,
huru magyarerna till det yttersta begagnat de rika möjligheter
författningen erbjöd för att i sitt intresse administrera Donaumonarkiens
sydslaviska länder; huru de konsekvent — t. ex. i sin
järnvägspolitik — offrat de slaviska landsdelarnas ekonomiska intressen för
Ungerns; huru de lyckats upprätthålla sin hegemoni genom den
hänsynslösaste tvångslagstiftning, den mest genomförda korruption och
kanske framför allt genom att skickligt utspela mot hvarandra de
konfessionellt skilda men etnografiskt nära befryndade hufvudfolken
serber och kroater.
Jämsides härmed skildras med omisskännlig sympati den nationella
rörelse för frihet och kultur, som uppväxte bland sydslaverna och
som haft sin främste målsman i biskop Strossmayer, den oförfärade
kämpen mot den påfliga ofelbarhetsdogmen på Vatikankonsiliet. En
frukt af denna nationalitetsrörelse blef den politiska förening mellan
kroater och serber — med indragande äfven af stamförvanterna i
Dal-matien — som tog gestalt i Fiume- och Zara-manifesten från hösten 1905.
Till en början sökte, kortsynt nog, denna sydslaviska rörelse
anslutning till den samtidigt pågående magyariska stormlöpningen mot Wien.
Men redan efter ett par år framträdde ånyo i all sin skärpa den
gamla ingrodda magyarisk-slaviska motsättningen. Under Rauchs,
To-masic’s och framför allt Cuvajs ledning blef den från Budapest
dikterade tvångspolitiken mot Slavonien och Kroatien allt hänsynslösare
genomförd. Den fick sitt vanliga uttryck i alltmera obesvärade
manipulationer vid valen och i eit allt hårdare undertryckande af det fria
ordet Den sydslaviska frågan började sammanväfvas med den
allmänna politiken. Både i Wien och Budapest påbörjades ett fälttåg
med beskyllningar mot den kroatisk-serbiska koalitionen för
högförrädiska stämplingar i den storserbiska propagandans tjänst. Efter
annexionen af Bosnien och Herzegovina följde tvenne skandalösa
processer, högförräderiprocessen i Agram, där man från myndigheternas
sida laborerade med de mest förkastliga bevismedel, samt Friedj
ungprocessen, där det kom i dagen, att utrikesledningen för sina syften
i stor skala opererat med förfalskade dokument. Den från Budapest
ledda politiken vek slutligen ej tillbaka för en ren statskupp, ett
upphäfvande af de sydslaviska riksdelarnas författning (1912).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
