Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Blåböcker och källkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 165
spionprocesser här hemma fått en liten aning om »säkra»
informatörers metoder att skaffa sina uppdragsgifvare »värdefullt» material,
voro de afslöjanden, som framkommo under Friedjungprocessen i
Wien 1909, ägnade att ge näring åt skepticismen gentemot »officiella
rapporter», hämtade från »säkra» och välbetalda källor.
Att objektiviteten säkerligen icke spelar hufvudrollen vid dylika
aktsamlingars sammanställande, ligger i sakens natur, när det gäller
processinlagor; och man har näppeligen rätt att häröfver känna
någon starkare indignation. Att urvalet sker efter moget öfvervägande
framgår t. ex. af det förhållande, att i den engelska hvitboken under
n:o 28 icke återfinnes ett aktstycke utan ordet nil (= intet). De
synpunkter, som varit bestämmande för den ena eller andra partens
ut-gifningsarbete kunna ibland få en god belysning genom fullständigande
offentliggöranden från motpartens sida. Från rysk sida har sålunda
nyligen publicerats ett den 29 juli dagtecknadt telegram från tsar
Nikolaj till kejsar Wilhelm, som saknas i den med den tyska hvita
boken införlifvade, mycket intressanta telegramväxlingen mellan nämnda
suveräner. Orsaken till utelämnandet torde mindre vara att söka i
tsarens i telegrammet framställda uppslag om den
serbisk-österrikiska konfliktens hänskjutande till Haagdomstolen — det projektet
hade ju redan framställts i den serbiska svarsnoten och genom
krigsförklaringen definitivt afvisats i Wien — utan fastmera i den
höge telegramafsändarens framhållande af den olika tonen i
kejsarens telegram och det språk, som fördes af hans ambassadör i
Petersburg. Det tyska rikets nye finansminister Karl Helfferich har
i en liten skarpsinnig studie öfver krigets närmaste förhistoria vidrört
åtskilliga, rätt så påfallande ofullständigheter i de af
ententemak-terna utgifna aktsamlingarna. Han påvisar sålunda, att man i
den franska gula boken förgäfves söker någon redogörelse från den
franske ambassadören Paul Gambons sida för det viktiga samtal
denne den 29 juli haft med sir E. Grey och hvarom denne
underrättat sin ambassadör i Paris. Grey hade därvid sagt Gambon, att
han ämnade framhålla för tyske ambassadören, att denne ej af den
vänliga tonen i deras samtal finge låta sig invaggas i någon falsk
säkerhet, att England skulle hålla sig utanför, om alla de sträfvanden
att bevara freden, som England gjorde tillsammans med Tyskland, ej
ledde till något resultat. Helfferich påpekar vidare, att man i den
engelska blåboken ej finner någon antydan om det erbjudande
Tyskland, enligt hvad rikskanslern meddelade i riksdagen, gjort England,
att så länge England hölle sig neutralt ej angripa Frankrikes nordkust.
Men i de ifrågavarande aktpublikationerna finnas äfven andra
egendomligheter, som äro än mera vägledande för omdömet i den
föreliggande frågan. Någon större betydelse har visserligen icke den
egendomligheten, att den stilistiskt begåfvade ämbetsman vid Quai d’Orsay,
som för M. Pichons räkning efter diplomatiska och konsulära
rapporter gjort en studie öfver folkmeningen i Tyskland, ännu den 30
juli 1913 låter den i december föregående år aflidne herr von Kiderlen
rö upp sig i allmänhetens ögon, emedan han »låter förstå, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
