Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Historisk litteratur från fjolåret. Af Carl Hallendorff - Sigrid Taube: Gunnar Wennerberg. Bref och minnen - Lotten Dahlgren: Grannarna vid Kungsängsgatan - E. G. Lilljebjörn: I solnedgången - Otto Sylwan: Fyrtiotalets student
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 143
djupt beklaga, att de vittnesbörd om dådlust, som då spontant trängde
fram, icke fingo den statskloka och på realiteter inriktade ledning,
hvilken då mer än någonsin tarfvades. Så blef vårt hvardagslif så
oändligen enformigt, att vi nu vid återblicken icke ha mycket annat att
stanna för än små trefliga familjeidyller, svärmerier i konst, musik
och litteratur, intriger kring någon ämbetstillsättning, på sin höjd
en längesedan förgäten politisk kampanj.
Det är icke meningen att med dessa rader säga något förklenligt
om de verklighetsskildringar, som i det följande noteras, blott att
i någon mån reducera deras proportioner. Ty äfven med den mest
obegränsade respekt för Geijer och med varm sympati för hans
älskvärda omgifning af bägge könen bör man ha rätt att betona, att de
icke alldeles utfylla hvad som kunde kallas ett folks idealbegrepp.
I del II af grefvinnan SIGRID TAUBES bok Gunnar Wennerberg. Bref
och minnen (Sthlm 1914; Hugo Geber, kr. 5,75) följer läsaren med
stort nöje på den unge Skaralektorns resa till Tyskland, Österrike
och Italien, deltager i hans angenäma familjelif liksom i hans
musikaliska mödor och intresserade konststudier. Det ofvan citerade
dagboksbladet är hämtadt här; jag vore frestad säga, att det gifver
något af hufvudpersonens innersta, som oupphörligen ehuru starkt
beslöjadt, låter sig ana: en trängtan till större och allvarligare
uppgifter, hvilken emellertid icke fick sin utlösning, när han nådde den
yttre ärans höjdpunkt, statsrådsvärdigheten. — Stilla harmoni är
däremot mottot för en annan studie ur samma krets, Grannarna vid
Kungsängsgatan af LOTTEN DAHLGREN (Sthlm 1914, Wahlström &
Widstrand, kr. 4,50). Boken handlar om musikern Jakob Axel
Joseph-son. hans Upsalavärdinnor »de små Knösarne» samt hans vän i
konsten. Jenny Lind. Där äro förtjusande Upsala- och andra bilder,
ett stilla vatten, kanske djupt, men oändligen fritt från alla lifvets
våldsammare vindar. Ej mindre idyllisk är den fjärde och sista
delen af fru Hamilton-Geetes I solnedgången (Sthlm 1914, Albert Bonnier,
kr. 3,50), med estetikerns säkra smak samlad och utgifven af d:r E.
G. LILLJEBJÖRN. Hur bitter än sorgen blef öfver hela landet vid
Geijers bortgång, där var dock alltjämt samma obrutna harmoni, som
fyllt hans lefnadsdag, och solen lyste in i dödsminuten — så olika
den tragiska natt, som omsvepte Tegnérs långsamma slocknande.
Jämte dessa brefsamlingar böra blifva ihågkomna ett par skrifter
ägnade åt person- och tidsanatys. På samma mark som de otaliga
Geijerspublikationerna befinner man sig till stor del under läsningen
af professor OTTO SYLWANS anteckningar om Fyrtiotalets student
(Sthlm 1914, Albert Bonnier, kr. 4,75). Sylwan har emellertid
kikaren inriktad ej bara på det Upsala, som var bäst enligt Glimten,
utan ock på sitt eget Lund, och han öser ur ett rikt material af
dagboks- och brefsamlingar, tidningar, samtida litterärt strögods,
pennteckningar och litografier ej att förglömma. Han ger korta men
liffulla teckningar af de sysselsättningar, intressen och odygder, som
fyllde tillvaron för studenten, och med stöd af allt detta lämnar han
enligt sin vetenskaps kraf en verklighetstrogen redogörelse för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
