Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Folkskolelärarekåren inom det svenska samhället. Af E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 E. H. THÖRNBERG
år 1913: då voro lärare föreståndare för 225 lokala
föreläsningsanstalter (omkr. 40 proc. af alla existerande) och föreståndare
eller ledare för cirka ett dussin länsförbund af dylika anstalter.
Folkskolelärare utveckla också en rätt liflig verksamhet som
föreläsare. Åtskilliga af dem äro goda, jå, skickliga föreläsare.
En och annan ger dock med sin olikartade ämnesomfattning
intryck af en väl så stark tro på kompendievägen och en otamd
själföfverskattning.
Men folkskollärarne äro inte blott nitiska förmedlare och
meddelare af upplysning. Ingen annan yrkeskår eller
socialkategori här i landet ådagalägger en så spänd ifver att själf
mottaga upplysning, att vidga sitt kunskapsförråd. En hvar, som
haft tillfälle att medarbeta vid sommar- och nykterhetskurser etc.,
skall sannolikt vara redo att intyga, att svårligen kan uppbringas
en åhörarekrets med kraftigare vilja till kunskapstillägnelse- Det
är sant, att deras intresse understundom förefaller ganska
ensidigt inriktadt, utom på det psykologisk-pedagogiska, på de
naturvetenskapliga och litteraturhistoriska fälten. Men i det
afseendet äro de endast sina öfriga landsmän lika. — Emellertid
utgör denna folkskollärarnes bildningshåg det hoppgifvande
vittnesbördet om deras förutsättningar för folkskolans
utveckling. »Folkklassernas företräde består ej uti den högre
bildning de redan hunnit, utan i deras kraft att fortgå från den
punkt, hvarpå de redan stå» — yttrade biskop Agardh år 1838.
Naturligtvis bortfaller med detta ingalunda krafvet på en
väsentligen bättre utbildning för denna yrkeskår. Och man står
bara mycket undrande inför den frågan, huru
folkundervisnings-kommittéens plan om bibehållandet af den korta seminarietiden
af fyra år skall kunna bringas i öfverensstämmelse med samma
kraf- Huru högt man än uppskattar denna lärarekårens
intellektuella utvecklingsifver, kan man dock ej känneteckna den
som en fast grundval för en speciell företrädesrätt åt
folkskolelärare att idka universitetsstudier, medförande vissa meriter.
Det bör betraktas som ett axiom, att en samhällsgrupp,
utmärkt af ett så pass stegradt framåtsträfvande, beflitar sig om
sina barns uppåtstigande till socialt och ekonomiskt högre
liggande skikt. De pekuniära hinder, som härför stå i vägen, äro
ofta nog svåra och ha varit ännu svårare. Och det ligger
i öppen dag, att de resa sig högre för landsbygdens än för
städernas lärarebarn. Och i allmänhet stå ju dessa för högt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
