Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Svensk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
alldeles oberoende af sitt större eller mindre berättigande i och för
sig — endast kunde ha en verkan: att försvaga protestens effekt.
Diskussionen om beslaget på det fartyg, som förde »Sveriges»
pansarplåt, föranledde slutligen en tidning att kalla England »den
stormakt, hvilken gent emot oss alltid hittills sökt finna utvägar att
godt-göra missgrepp och öfvergrepp» -— detta sedan, bland mycket annat,
obetvifladt svenska kopparlaster kvarhålles vecka efter vecka utan
stöd af någon känd rättsprincip.
Det måste likväl sägas, att de försummelser, som tidningar af olika
färger låtit komma sig till last vid dessa olika tillfällen, alldeles
förblekna inför hvad som förekommit i anledning af minspärrningarna
vid Mäntyluoto. Tre svenska fartyg efter hvarandra, af hvilka två
tillhörde ett rederi, som hade särskild öfverenskommelse med tyska
legationen att öfverföra tyska flyktingar, gå till botten med förlust af
en mängd människolif genom minor på en plats, där tyska legationen
meddelar att tyska minor omedelbart efteråt utlagts. Det kunde förefalla,
som om ett prima-facic-bevis för mer än vanligt kallblodig likgiltighet
för svenskars lif här hade förelegat och att hvarje svensk
tidningsmans enkla plikt borde bestått i att eftertryckligt säga detta. I
stället framkommo nästan omedelbart, t. o. m. innan tyska regeringen
hade framställt sitt påstående om minornas ryska ursprung, i ett par
— visserligen icke särdeles inflytelserika — organ argumenteringar, som
bättre skulle passat föga nogräknade advokater för motparten än
svenska tidningar. Ett af dessa organ skyndade att meddela, att
Sveabolagets inlaga var författad af »en drifven journalist» och
uttryckte sina tvifvel om att den »håller att ta på»; däri skildes ej på
person- och godstrafik, hvilket från juridisk synpunkt» påstods vara
en betänklig brist». Några dagar senare fann samma tidning
tillfället kommet för förklaringen, att det vore förmer att tillhöra det
tyska riket än riket Sverige; i det förra »skapas ett högsta mått för
människan, som vi svenskar modellera efter och, låt oss öppet tillstå
— sällan nå»; Östersjön synes snart ej vara mer än en fortsättning
af Kielkanalen(!), och vi borde sträfva efter uppnående af
»världsmåttet», hvars likare tydligen förvarades i Spandau. Alldeles
samtidigt bragte tidningen — och andra tidningar efter dess exempel —
på särskildt framskjuten plats till offentligheten en inlaga från en af
våra industrimän, bärare af ett högt aktadt namn, hvari denne med
allt eftertryck, hvaraf han var mäktig, framförde tyska affärsmäns
ogillande af vår politiska hållning samt förklarade, att svenska
affärsmän gärna skulle underkasta sig en kontroll af vår export genom tyska
statsinspektörer, för att tyskarne ej skulle behöfva befara att den
innehölle något krigskontraband! Det var alltså något jämförligt med
hvad Österrike begärde af Serbien såsom straff för mordet i
Sarajevo som tilltänkts oss. Denna tidning säger sig i sin
prenumerationsanmälan -sträfva efter att — kraftigare och oräddare än någon annan
tidning — föra de rent svenska intressenas talan.» Man kan då
endast beklaga, att dess sträfvan krönts med så ringa framgång. En
ironisk iakttagare fällde åtminstone nyligen det omdömet om hithörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
