Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Svensk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk
politik.
DAGENS FRÅGOR
I Bismarcks Gedanken und Erinnerungen, som genom sin
beska och illusionsfria öppenhjärtighet erbjuda mångsidig
lärdom i dessa bistra tider, förekommer bland annat ett bref från
år 1857 till L. von Gerlach, hvilket förtjänar begrundas särskildt af oss
svenskar litet hvar — diplomater, journalister, militärer och vanliga
människor. »Sympatier och antipatier gent emot främmande makter och
personer förmår jag ej rättfärdiga inför min pliktkänsla i mitt lands
utrikespolitiska tjänst, vare sig hos mig själf eller hos andra; däri
ligger fröet till trolöshet emot den härskare eller det land man
tjänar . . . Häraf framgår, att jag hämtar måttstocken för min hållning
gent emot andra länders regeringar icke från stagnerande antipatier
utan från dessas skadlighet eller nytta för Preussen. I känslopolitik
finns intet spår af reciprocitet. . . Man accepterar våra känslor,
exploaterar dem, räknar på att de skola hindra oss att undandraga oss
denna exploatering och behandlar oss därefter, d. v. s. man tackar
oss ej ens och respekterar oss blott som användbar fdupe’».
Man kan fråga sig, hur många af Sveriges ledande tidningar, som
under de senaste månaderna ha hållit måttet inför ett dylikt kraf.
Under krigets första månader gällde det blott sympatier och
antipatier för de båda stridande lägren inbördes; och i och för sig kunde
uttryck för dessa känslor ha tagits med långt större jämnmod än de
giorde t. ex. af våra ledande män, såsom liggande inom en suverän
neutral stats obestridliga rätt. Men hvad som sedan följde visade?
vill det nu synas, något af riktigheten i Bismarcks tal om att dylikt
innebär »fröet till trolöshet emot det land man tjänar». Man hade
till den grad vant sig in i sympatier för den ena eller andra af de
krigförande, att man vidhöll dem äfven gent emot sitt eget tand.
Kontra-bandsförklaringen af magnetisk järnmalm från engelsk sida mötte
visserligen det enhälliga ogillande, som var det enda rimliga och som
sannolikt i någon mån bidrog till förbudets upphäfvande. Men redan i
afseende på Tysklands motsvarande behandling af trävarorna sväfvade
vissa organ betydligt mera på målet; förbudet vidhölls den gången. De
nordiska regeringarnas och främst Sveriges protest mot
Nordsjöspärr-ningen fick icke samma ovillkorliga och helgjutna stöd som på sin
tid järnmalmsprotesten; man klagade öfver att ej den diplomatiska
påtryckningen samtidigt riktats mot Tyskland, anmärkte att det var
Tyskland som börjat med mineringarna och annat dylikt, som —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
