Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - England. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 ENGLAND
lands bundsförvant Japan tycktes peka på en ny, skärpt
motsats mellan de två — för våra ögon — naturliga fienderna,
särskildt sedt i sammanhang med såväl tillfälliga rubbningar på
grund af Doggersbank-affären och ryska kaperier som längre
syftande motsatser i form af ryska strategiska järnvägar i
Kaukasus och en utpräglad friktionsyta i Persien. Den
tysk-engelska motsatsen var visserligen också obestridlig, men föreföll
knappast då anvisa England och Ryssland plats på samma sida.
Emellertid började Edward VII:s beryktade
»inringnings-politik» mot Tyskland att framträda allt tydligare, och ett
annat tecken i vädret var den konservativa regeringens fall i
slutet af 1905 samt en, som det snart visade sig, fast rotad
liberal-radikal-irländsk majoritet. Den nya engelska jord-och
skattepolitiken skaffade landet otvifvelaktigt nya beundrare
inom svenska radikala och socialdemokratiska kretsar, där man
endast vid ovanliga, högtidliga tillfällen — såsom i Ålandskrisen
1908 — stördes af oro för Sveriges yttre säkerhet; men där
de sistnämnda momenten öfvervägde, var en viss förskjutning
af tyngdpunkten ofrånkomlig, helt enkelt därför att liberala
politiker i England aldrig varit fullt pålitliga gent emot
Ryssland. Utan tvifvel bidrog till en ändrad ställning äfven den
brittiska statsmaktens åtminstone skenbara hjälplöshet inför
järnvägs- och kolstrejker, Ulster-oroligheter och
suffragett-upp-tåg, hvilken syntes tyda på någon djupare uppluckring af den
urgamla engelska rättsordningens grundvalar och samtidigt
ge ökad näring åt tviflen på parlamentarismens förmåga att
utgöra underlaget för en stark och oberoende statsmakt.
Den sedermera från år till år tilltagande skärpan i den
tysk-engelska motsatsen kunde hos oss endast väcka ökade
bekymmer, ty den måste under alla förhållanden försvåra vår
ställning; men den kunde ej i och för sig draga sympatierna
öfver till Tyskland, så länge icke Rysslands ställning
markerades mer än som blef fallet. En svensk iakttagare af
samtidshistorien, nämligen professor Kjellén, har visserligen
alltid haft färdig sin framtidsbild lika väl som sina sym- och
antipatier — den förra åtminstone till synes starkt bestämd
af de senare — men häremot har ständigt betonats, icke
minst i denna tidskrift, att en tysk-engelsk sammanstötning
icke borde betraktas som ett oafvändbart öde och att den
tyskslaviska motsatsen är långt djupare och mera ofrånkomlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
