Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - England. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND 167
Sveriges uppgift alldeles särskildt kändes såsom
sammanfallande med Västeuropas allmänna.
England betraktades såsom den västerländska odlingens stora
bålverk mot Ryssland. Gladstones anti-turkiska och därför
pro-ryska politik var visserligen väl bekant men också
bedömd därefter; och man antog, på skenbart goda grunder,
att Englands uppgift i Indien, Persien och Främre Asien —
om icke annat — skulle göra dess en-garde-ställning mot
Ryssland ofrånkomlig, på en tid då motsatsen mellan Tyskland
och Ryssland föreföll till stor del utplånad. Nittiotalet
behärskades ideellt sedt i hög grad af Kipling, som otvifvelaktigt
både inom och utom England fattades såsom uttryck för djupa
politiska instinkter inom Englands statsuppbyggande klasser
lika väl som inom djupare folklager. Och Kiplings känslor i
detta hänseende lämnade intet öfrigt att önska i klarhet. Man
kan t. ex. läsa The Man Who Was, berättelsen om
kosackofficeren, som kommer på besök till ett anglo-indiskt
husarregemente vid afghanska gränsen, samtidigt med att dit
återkommer halfdöd en af regementets förutvarande officerare,
som trettio år förut tillfångatagits af ryssarna i Krimkriget och
aldrig utväxlats, emedan han ej velat be en rysk öfverste om
ursäkt, och som nu öfver hela ryggen bär märken efter
knutpiskan; en af de engelske ofticerarne »grubblade öfver hur
många af Dirkovitchs kosacker hans egna mörka, seniga
infödda soldater kunde rå på i en hederlig attack», och när
ryssen reser hem, säger han ej farväl utan au revoir, pekande
på den urgamla invasionsvägen genom Khyberpasset.
»Ingenting i världen», säger Kipling på ett annat ställe, »skulle kunna
taga en af våra soldater, då han är kommenderad åt norr för
den obetydligaste affär, ur den tron, att han marscherar raka
vägen till att ärorikt nedgöra kosacker och koka sin mat i
tsarens palats». En af Kiplings dikter, »Björnensvapenhvila»
(The Truce of the Bear), uttrycker denna känsla mot
Ryssland rent våldsamt; dess omkväde lyder:
There is no truce wi th Adam-zad, the Bear that looks like a man!
Småningom kommo emellertid andra tecken till synes.
Utjämningen af den engelsk-franska motsatsen och den tätt i
spåren följande ententen gåfvo redan något att tänka på, men
var dock icke tillräckligt; och kriget mellan Ryssland och Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
