Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Kamrater emellan». En bok om fransk parlamentsleda och afsmak för rådande regim. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 VERNER SÖDERBERG
Förslag till dagordningar pläga ofta förses med slutorden et
reponssant toute addition (»och förkastande hvarje tillägg»). Dem
är man öm och försiktig om. Men ingen har fallit på den
tanken att förse ett lagbeslut med en sådan formel. »Detta
visar», utbrister Jouvenel bittert, »att lagarna i våra lagstiftares
ögon äro bra mycket mindre allvarliga saker än dagordningarna.»
Hans slutomdöme om det franska parlamentets arbete förtjänar
citeras: »Ingen kontroll: man har sålt sin kontrolleringsrätt för
favörer. Ingen budget: den uppgöra ämbetsverken efter behag.
Inga lagar: det är Conseil d’État, som utarbetar dem. Och det
är detta man envisas att kalla parlamentarisk regim.»
Nästa afdelning af den instruktiva lilla boken är ägnad åt
ministerstyrelsen. På ett synnerligen roande sätt skildras ett
ministerombyte, och man får följa den nyutnämnde ministern
vid hans första möte med företrädaren, med hvilken han
kåserar om ämbetsbostadens möblering, och med
departementsämbetsmännen, som betrakta sin nye provisoriske herre »med
ett stänk af föraktfullt öfverseende». Ha n kan ge befallningarna,
men på dem beror det, om ministerns befallningar skola få
någon verkan. Småningom samlas kring ministern hans kabinett,
en skara älskvärda unge män, som äro söner, bröder, kusiner,
nevöer o. s. v. till ministern, till hans mest betydande kolleger
i parlamentet eller till pampar bland hans valmän. I regel
brukar en af dem arbeta, ofta chefen, ej sällan en underordnad.
Den arbetande centraliserar rapporterna från ministeriets olika
ämbetsverk, genomgår de papper, som skola undertecknas,
skrifver utkast till ministerns tal och emottager i dennes ställe
besökande höga dignitärer. Privatsekreteraren får sköta
korrespondensen med valmännen, hvilken ökas i volym med
adressatens nyvunna inflytande, och helst bör han ha sin herres
piktur, så att valmännen tro sig hedrade med personliga
biljetter. Alla de andra gå omkring liksom af en disponent
inbjudna besökare på en fabrik och »fingra på mekanismen».
Ministeriets yrkeslärda arbetare betrakta dem till en tid med
misstroende och ironi, men huta vanligen åt dem, innan de
anställa allt för stor oreda. Ministern själf är strängt upptagen
i parlamentet, måste i ministerrådet ge sitt bidrag till
ministärens allmänna politik samt dessutom representera utåt och ej
försumma sina valmän. Får han någon tid öfver, »admini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
