Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Gudstrons religionshistoriska ursprung. Af Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 307
Leibniz såsom den framstå af akademiens uppgifter att sprida
kännedomen om det ena evangeliet i världen.
Likartadt är det intresse, som kom kineserna till del från Christian
Wolf, den tyska upplysningens mest representative tänkare, som i
sina föreläsningar sökte uppvisa, huru noga kinesernas vishet
öfverensstämde med hans egen filosofi.
Till Kinas beundrare hörde äfven Goethe och än mer Voltaire.
Det som naturligtvis särskildt tilltalade Voltaire i Kong-fu-tse’s
religion var frånvaron af prästerskap, kult och mysterier. Sin beundran
för Kina och dess kejsare lade han t. ex. i dagen i sina bref till
Fredrik den store. Betecknande för både Voltaire själf och hans
Kinaentusiasm är följande vördnadsbetygelse till den furstlige beskyddaren:
»Sire, Vous et le roi de la Ghine, Vous étes å present les deux seuls
souverains qui soient philosophes et poétes.»
Inflytandet från Kina på 1700-talets Europa inskränkte sig icke till
filosofien och religionen. Upplysningens nyktra förståndsmässighet
med sin deism och moralism är ej utan historiskt sammanhang med
kinesernas religiösa och etiska rationalism. Men äfven industrien,
konsten och den allmänna seden mottogo starka intryck från Kina.
Hela 1700-talet stod i visst afseende i Kinas tecken. »Det var ingen
tillfällighet, att förnuftstron höll sitt intåg vid de europeiska hofven
samtidigt med rokoko, hårpiska och kinesiska paviljonger.» — Detta
om »frambringaretron» i Europa.
Monumentalt afslutas Söderbloms arbete med en djärf, men i hög
grad anderik konstruktion, i hvilken den primitiva gudstrons trenne
grundformer sättas i sammanhang med gudstrons hufvudtyper i dess
fullkomliga utveckling. Animismen mognar i den semitiskt-judiska
uppfattningen af guden såsom handlande vilja, maktföreställningen i
Indiens panteistiska Brahman-tro med dess oändlighetskänsla, och
fram-bringare-tron i Kinas Sjang Ti-dyrkan med dess rationalistiska
moralism. De primitiva ha ansatser till all högre gudstro, och all högre
gudstro står i genetiskt förhållande till den primitiva tron — detta
är en tanke som genomgår hela arbetet som en röd tråd. Men i
våra dagar tvingas religionshistoriens hufvudtyper af gudstro och de
däri inneslutna tendenserna att mötas. De gifva hvarandra af sitt
eget, och ur deras möte, förmedladt framför allt af missionen, skall
den segrande gudstron framgå såsom en hela mänsklighetens
gemensamma egendom. De sista sidornas anderika satser ha verkat på
anmälaren såsom de mäktiga slutackorden i ett rikt musikverk.
Må det till sist tillåtas att i all korthet fästa uppmärksamheten vid
studien öfver religion och magi, inneslutande behjärtansvärda tankar
öfver religionens väsen. I beskrifningen af religionen såsom bestående
i känslan för det heliga råder emellertid en viss slitning mellan
metafysiska och etiska synpunkter, hvilken kanske i någon mån förvirrar
blicken och inger ett visst intryck af osäkerhet. Ett vidare utförande
af denna tanke, hvilken för förf. helt visst betyder mera än ett uppslag,
skulle förvisso hälsas med största tacksamhet af hans lärjuugar och
af religionsvetenskapens idkare öfverhufvud.
Joh. Lindblom.
21. Svensk Tidskrift 1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
