Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - D. N., en axplockning från dess egen mark. Af Herman Brulin - D. N. och försvaret: före Karlskrona-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 HERMAN BRULIN
tydligare blir D. N:s linje, allt under skarpa ord ur
planmäs-sighetens synpunkt mot »hr Brantings råd om undanskjutande
af den stora öfningstidsfrågan vid 1914 års riksdag» (2/iz).
Men ministären teg, teg som muren. Så fick då den, som
söndagsmorgonen den 7 dec. öppnade sin D. N., anledning att
gnugga sig i ögonen, när han tog del af innehållet i dess ledande
artikel »Förtroende». Nära nog hotande framhölls där,
att en ministärs styrka i sista hand beror på arten och soliditeten
af det förtroende, som råder mellan henne och det parti eller den
partigrupp hvars emanation hon är. Lider det förtroendet något
allvarligt afbräck, så är det snart slut med regeringsstyrkan och snart
också med ställningen.
Och förtroendet måste vara ömsesidigt. Det är ej nog, att
»regeringen uppmärksamt aflyssnar folket dess mening och dess
önskningar i syfte att göra rapporterna därom till sitt rättesnöre»
eller att den noga tillser, att valmännen icke skola ha
anledning till förebråelser öfver svikna förhoppningar-
Det är knappt det viktigaste. Regeringen skall också visa folket
förtroende. Dels så att den så långt möjligt är öppet deklarerar sina
motiv och delger det sina afsikter. Att bara lita till förtroendet utan
förklaringar och utan samråd med andra är att utsätta förtroendet för
öfveransträngning. Men dels så att regeringen icke visar rädsla och
undfallenhet för populära vanföreställningar och fördomar, utan tvärtom
handlar efter den respektfulla förutsättningen, att den allmänna
opinionen säkerligen både kan och vill böja sig för de goda skäl, som
tvungit regeringen själf att intaga en viss ståndpunkt.
Skall förtroendet upprätthållas uteslutande i den ordningen, att
regeringen alltid och allestädes ’böjer sig’ för hvad den föreställer sig
vara folkmeningen så att säga i naturtillstånd, så dalar
parlamentarismen ned från hvad den bör vara, d. v. s. demokratism med
aristokratiska tendenser till respekt för upplysning och sakkunskap, till
den falska demokratism, som rätteligen är demagogi.
Parlamentarismen kräfver »starka regeringar» icke blott för
att få »kraftiga verktyg för folkviljans häfdande»,
utan lika mycket för att folkviljan själf därifrån skall stärkas och
stålsättas genom att tvingas till själfuppfostran och meddelaktighet i
ansvar.
Den utmärkta artikeln slutade med en vältalig varning mot
öfverskattning af
den matematiskt enkla formeln om att det är majoriteten som
bestämmer. Visst är det så. men däraf följer bara en ökad plikt för
hvar och en som ser majoriteten fången i fördom och förblindelse,
såsom den ofta är, efter hvad historien till öfverflöd bevisar, att icke
förtröttas i kampen mot ljusets fiender, äfven om de äro många och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
