Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett trehundraårsminne. Af Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göransson hade», heter det, »om sin sak såväl som i mycket annat
gjort en falsk och orättvis berättelse, hvarför de anhölle att
konungen ville låta sig föreläsas deras berättelse, som var utdragen
ur sjelfva rättegångshandlingarne, då de visserligen förmodade
att konungen icke för E. Göranssons persons skull ville låta sin
rättegångsordning blifva öfverträdd och sin högsta domstol
dymedels från dess första början falla i förakt. De hade det
hopp, att hvad sålunda lagligen blifvit afgjordt icke måtte ryggas,
hvilket skulle lända H. Maj:t själf till ringa beröm, helst efter
denna lofliga Hofrätten är allaredan i så högt beröm kommen
såväl i främmande land som här i riket, både bland höga och
låga, fattiga och rika, som rättvisan kär hafva, att K. Maj:ts
namn däraf högt beprisadt varder. Men hvar ock sådana våra
domar icke mer skulle aktade och i deras rätta myndighet
hållna varda än som härmed synes vilja tillgå, så hafva vi
samtligen oss i betänkande, yttermera i några rättegångssaker bruka
låta, utan bedja hellre ödmjukligen och underdånligen att vi
dermed förskonta blifva». Skulle de därmed fortsätta, bedja de
»ödmjukligen och underdånligen, att K. Maj:t ville nådigst hålla hand
deröfver att våra domar, som i K. Maj:ts namn och på dess vägnar
ske, måtte hållne och efterkomna varda, och icke genom någons
bevekelse tillbaka och om intet blifva, utan K. Maj:ts reputation
såväl i denna som i annan måtto varda iakttagen». E.
Göransson fick visserligen 1620 konungens bekräftelse pä Hufvudsta,
men med tillägg att donationen gällde endast skatten och att
åborna skulle sitta odrifna så länge de utgjorde denna. Sal.
Jören Bährs efterlefverska behöfde sålunda ej lämna gården.
Inför hofrättens skrank uppträdde många af tidens stormän.
Själfve Axel Oxenstierna förekommer flere gånger. Den 29 juni
förelade han rätten en arfstvist, hvilken han begärde »kärligen
och vänligen att de välborna herrar och gode män, som i rätten
sutto, ville företaga, ransaka, döma och åtskilja»; dock önskade
han först veta »efter hvad räkning de ville gå om samma arf,
om de ville följa kyrkones räkning eller ock efter den taflan och
släktlinien, som här på Stockholms rådstufva hänger».
Hofrätten uppsköt med svaret, hvilket icke antecknats i protokollet.
En annan gång var kanslern målsägande i sak mot en engelsk
köpman, Streit. Denne hade sökt utfå en fordran hos svenska
kronan, och då kanslern försäkrade honom att han skulle få ut
sitt före alla andra, hade han »spåtskt svarat: das ist so viel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
