Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett trehundraårsminne. Af Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vidlyftigaste af dessa mål rörde några packor tyg, som från
ett lybeckerfartyg skulle ha oförtullade förts i land. Det
handlades under 8 rättegångsdagar, däri hördes, utom fartygets
skeppare, sjömän, skeppsskrifvare, tullnärer, brokikare och andra,
som på olika sätt kunde ha haft något att göra med denna
historia. Målet grenar efter hand ut sig till att angå jämväl
slagsmål, injurier och stöld. Det börjar helt formlöst därmed,
att en viss Welleman förekallas och tillfrågas hvad han vet
om »Remer Remerssons handel och det gods som utaf hans
skepp nattetid fördt var». Och så utvecklar sig saken så att
säga af sig själf. Ett vittne hade haft i sin besittning en rulla,
angifvande packornas antal och adressater, men denna rulla
hade afhändts honom af »holmamiralen» Anders Kårdel, hvilken
ämnade anmäla saken för konungen för att därmed förtjäna sig
en belöning. Uppkommen på slottets borggård hade han mött
Erik Göransson, hvilken när han hörde hvarom fråga var, strängt
anmanade Kårdel att icke blanda sig i hvad som ej angick
honom. Och så hade rullan försvunnit. Att mutor varit med
i spelet ansåg man sig kunna sluta dels af »en svart räf, som
E. Göransson haft på hufvudet» och för hvars åtkomst han
icke kunde klart redogöra, dels af en sidendräkt med
silkesstrumpor, som holmamiralen, osannolikt nog, uppgaf sig ha
vunnit på kortspel. Om dessa och dylika indicier höllos ingående
förhör, starka medel användas till sanningens utforskande,
hotfulla anmaningar gåfvos mot dem som hördes, utan skarp
åtskillnad mellan tilltalade och vittnen — flere som började
såsom vittnen fingo till slut sig ålagdt att med edgärdsmän
betyga sin egen oskuld. Både skepparen och holmamiralen fälldes
till straff, Erik Göransson dömdes att »purgera sig med sex af
adel eller tolfmannaed».
Icke bättre gick det honom i hans många jordatvister.
Märkligast till sina följder blef den om Hufvudsta i Solna socken.
En ung man de Wijk hade 1598 sökt uppvigla flottan och blef
derför dömd och afrättad. Egendomen Hufvudsta, som
innehades af hans moder, omgift med en Jören Bähr, hade då
förklarats förverkad och genom donationsbref, först af Karl IX och
senare af Gustaf Adolf, tillagts Erik Göransson. Till yttermera
visso hade denne försett sig med ett konfirmationsbref af rikets
råd. Icke förty kom nu de Wijks moder till hofrätten och gjorde
anspråk på gården; hon hade fått den i morgongåfva af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
