Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Tysk chauvinism och fransk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 511
omedelbara öfvertygelsens darrning i rösten: Se där den som Europa har
att tacka för osäkerheten i det nuvarande internationella läget, se där själen
i den ohejdade mellanfolkliga kapprustningen, se där den makt, som
bildar den enda faran för världsfreden! Betraktad i och för sig är
denna företeelse ganska intressant. Det finns ingen makt som själf
är benägen att taga på sig ansvaret för att hafva framkallat ett nytt
europeiskt krig, men konfliktämnena äro så talrika och åtminstone
delvis af så brännande beskaffenhet, att man instinktivt känner att det
icke behöfs särdeles mycket för att bringa dem till explosion, och i
medvetandet häraf är man på alla håll angelägen att skjuta den
eventuella skulden ifrån sig. Tyskland skyller på den nyvaknande franska
nationalismen och på den engelska flottpolitiken, Frankrike åter på
den tyska arméreformen, England på den tyska flottans oroväckande
tillväxt, Ryssland på den habsburgska dubbelmonarkiens farliga
intrigspel på Balkanhalfön och Österrike på panslavismens hotande
expansionstendenser. Under dessa förhållanden är det som Europa
och världen enligt den pacifistiska församlingens åsikt allt mer och
mer närmar sig den eviga fredens tusenåriga rike.
Kanske ingenstädes har man tydligare än i Tyskland sagt ut hvar
man anser sig ha att söka den verkliga orsaken till den
internationella oron; en på sin tid särdeles uppmärksammad artikel i Kölnische
Zeitung (den 10 mars 1913) betecknade sålunda direkt och utan några
som helst förskönande eller förmildrande omsvep Frankrike som »der
Störenfried». Samtidigt har man från representativt håll i Tyskland
sökt göra gällande, att de nya franska rustningarna måste antagas vara
af rent offensiv natur, då Tyskland genomgående är besjäladt af
fredliga afsikter och dess bredare lager stå fullständigt främmande för den
häftiga chauvinistiska strömning som för närvarande härskar inom stora
delar af det franska folket: »In Wirklichkeit gibt es bei uns gar kein
Chauvinismus und deshalb auch keine Ghauvinisten», yttrade sålunda
en af det tyska krigspartiets förnämste förkämpar, general Reim, i
en uppsats i Tägliche Rundschau den 23 maj innevarande år. Det
skulle vara västerifrån som krigsfaran hotar.
Om riktigheten af delta påstående kan man emellertid i hvad det
gäller frånvaron af en tysk chauvinism hysa en afvikande mening.
Den som haft tillfälle att under de senare årens politiska
krisperioder på nära håll studera den allmänna opinionens hållning i
Tyskland kan svårligen hafva undgått att lägga märke till den
»Franzosen-hetze» som öfver hela landet bedrifves af en ej ringa del af pressen.
Hvilka motiv som ytterst äro de drifvande i denna kampanj må lämnas
därhän. Här skall endast själfva faktum upptagas till behandling.
Ett repertorium öfver hvad som i pressen förekommit rörande dessa
och andra hithörande frågor finner den intresserade i professor Olfried
Nippolds på sitt sätt lärorika om också särdeles ensidiga och
partiska arbete Der deutsche Chauvinism u s (Berlin 1913), utgifvet
som nummer 9 i en serie af publikationer härrörande från en sedan
ett par år tillbaka existerande sammanslutning med det vackra
namnet Verband fur Internationale Verständigung.
36. Svensk Tidskrift 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
