- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
504

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Valen till pensionsnämnderna och partimaskinerna - Svenskhet och fosterländskhet i Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den mest, och i längden enda, effektiva är utan tvifvel att hålla
partimaskinens verksamhet inom så snäfva gränser som möjligt eller
med andra ord att inskränka valprincipen. Det måste inpräntas i
allmänna medvetandet, att ju mera valprincipen kommer till
användning, dess mindre makt får »folket»; ju flera val desto omöjligare
blir det för en vanlig medborgare att utan att försumma sin egentliga
uppgift, sitt hvardagsarbete, personligen deltaga i valen och än mer
att ge sig tid att sätta sig in i frågorna. Han måste öfverlämna
det afgörande omdömet och därmed bestämmanderätten åt någon
annan, och denne andre blir den, som af en eller annan orsak har
lust att offra tid och krafter på demokratiens organisering, d. v. s. ledaren
eller ledarne för partimaskinen. Hvarje utsträckning af valprincipen
betyder därför utan tvifvel styrelse, icke af »folket», utan af
partimaskinerna och i dessas intresse. Detta förefaller oundvikligt; och
missnöjet med pensionsnämndsvalen bör därför främst rikta sig mot
den redan tidigare i denna tidskrift kritiserade bestämmelse i
pensionsförsäkringslagen, hvilken åt valda nämnder uppdrager
verkställandet af en lag, som till på köpet också i andra afseenden
öppnar portarna för allehanda demokratiska oseder.

Svenskhet och fosterländskhet i Finland.



Svenskhetsrörelsen i Finland har under de år,
som förflutit sedan 1905 — den första
ofärdsperiodens slut — gått afsevärdt framåt i styrka, och den
svenskt-nationella känslan har i hög grad fördjupats. Bland fennomanerna
synes denna utveckling ha framkallat en viss oro, och den svenska
nationalitetsrörelsen har på finskt håll ofta gjorts till föremål för
klander. Ett stående argument i den finska polemiken är att beskylla
den svenska befolkningen för ofosterländsk »separatism». Det vore
ofosterländskt att i Finland uppamma en svensk nationalkänsla, ty
därigenom skulle känslan för landet i dess helhet och för samhörigheten
med den finska befolkningen försvagas. Som en yttring af denna
ofosterländskhet har man nu senast velat stämpla en liten språklig
reform, som på svenskt håll förordats, nämligen att införa
benämningarna finlänning eller finländare (och adjektivet finländsk) i stället för finne
(och finsk) som gemensam beteckning för alla landets invånare
oberoende af deras nationalitet. Den fennomanska argumentationen har
gjort ett nummer af denna sak; och det kan vara skäl att närmare
belysa, hvari den s. k. separatismen består, både i detta och andra
afseenden.

Man måste obetingadt ge våra stamförvanter i Finland rätt, när
de bestämdt afvisa beskyllningen för att vara likgiltiga för landets
öden. Under den första ofärdsperioden 1899—1905 gingo svenskarna
i spetsen för motståndet emot Ryssland, och deras verksamhet kom
naturligtvis hela landet till godo. Att samma anda på svenskt håll
lefver kvar, därom vittnar så kraftigt som möjligt ståndaktigheten
hos de fängslade magistrats- och hofrättsledamöterna. I
frontställningen mot den ryska politiken har sannerligen ingenting förändrats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free