- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
450

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den albanska frågan. Af Nicolae Iorga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

latinska uttryck, eller tillräckligt mycket för att förvandla sin
thrakiska dialekt till en halft latinsk munart, bibehöllo de dock
sin gamla primitiva organisation, sina barbariska seder från
urminnes tider, och förblefvo indelade i fullständigt oberoende
klaner, hvilka alltid voro rivaler och stundom oförsonliga fiender.
Slavernas inträngande förmådde lika litet som det långvariga
romerska inflytandet att beröfva dem denna deras arfvedel af
otamd ursprunglighet. Då slaverna efterträdde de östromerska
byzantinerna på kusten, tillintetgjorde eller absorberade de (på
några få undantag när) visserligen den del af befolkningen,
hvilken talade det egendomliga slags latin, som nyligen utdött på ön
Veglia; beträffande illyrierna, som nu kallade sig albaner
(möjligen = »alpfolket»), lyckades de däremot icke ens göra en märkbar
insats gällande i form af några nya glosor. Men måhända var
det till följd af denna invasion, som deras hufvudmassa delade
sig i de norrut boende gegerna, hvilket namn betyder »falkar»,
och toskerna i söder, med dialekter, som blefvo alltmera olika
hvarandra. Grekiskan i handelsstäderna inuti landet förmådde
ej heller att modifiera den en gång för alla fastställda
karaktären hos denna ras.

Det finns i Europa också andra folk, som lefvat under det
patriarkaliska klansystemet, nämligen skottar, irländare och
rumäner. Dessa ha emellertid ända sedan medeltiden varit
delaktiga af det högre organiserade lifvet i Europa. De ha haft
furstar och konungar, förvandlat sina borgar till stora städer,
skapat nationella kyrkosamfund och ägt en litteratur. Om så
kunnat ske, på bekostnad af lokala och egenartade traditioner,
så har det varit tack vare grannskapet till hafvet eller till en
stor internationell flod. Det frankiska konungadömet har varit
förebilden för de anglosaxiska staterna, för kunglighetens
utveckling i Skottland och för samhällslifvets organisation på
Irland och i Wales, liksom rikstanken vunnit anklang äfven i de
slaviska länderna och medverkat vid grundandet af
furstendömena Valakiet och Moldau.

Albanerna däremot voro utestängda från kusten, och floderna
som flöto genom deras eget område tillförde dem intet
civilisatoriskt element. De förblefvo därför stelnade i en tradition,
som var deras stolthet och glädje men på samma gång deras
olycka såsom nation. Kustens herrar använde dem i tur och
ordning som billigt soldatmaterial. På så sätt blefvo de först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free