Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den albanska frågan. Af Nicolae Iorga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ALBANSKA FRÅGAN 449
med de traditioner hvari det har sin egentliga styrka, bedrifver
på Balkanhalfön, som det ännu hoppas behärska genom att
ännu mera söndra de emot hvarandra af naturen fientliga folken.
För en annan äro bulgarerna de enda skyldiga: otåliga öfver
att ha måst underkasta sig bestämmelserna i Bukarest-freden
och ur stånd att öppet trotsa dem, skulle de använda albanerna
i norr emot serberna, liksom de i söder, emot grekerna, begagna
sig af det ungturkiska partiet, som, sedan det förlorat Adrianopel
genom ett förfärligt nederlag, tror sig ha återvunnit det genom
en seger. Andra slutligen se i denna nya blodiga konflikt
följderna af diplomaternas notoriska okunnighet om
Balkanförhål-landen, hvarigenom skapades ett ofärdigt och lifsodugligt
Albanien, som icke kommer att unna sina grannar att vara i fred.
Utan tvifvel ha alla i sin mån rätt. I dessa plundringståg
och massakrer, som påminna om de mest afskyvärda scener
från medeltiden, Djsingis khans och Tamerlans människoslakt,
finns det både österrikiska intriger, bulgarisk lust att ta revansch
och albansk »nationalism». Men det finns också något annat
och viktigare: det öde, som sedan sekler —jå, sedan
begynnelsen — varit rådande öfver de gamla illyriska folken, hvilkas
ättlingar i våra dagar utgöra den enda stat i världen, som, utan
att äga regering och lagar, administration eller armé, för krig
mot sina grannar och talar till Europa i namn af en nation.
II.
Emellan Adriatiska hafvets östra kust — med dess bräm af
små öar, som tillåta fredlig skeppsfart, men i ännu högre grad
erbjuda ett skydd åt dem, som vilja förhindra densamma —
och det höga berget, grått, naket, sedan århundraden
fullkomligt beröfvadt sina sparsamma skogar, ligger en strandremsa,
som utgör en värld för sig och nästan saknar hvarje förbindelse
med »das Hinterland», hvilket är isoleradt och vildt samt
motsätter sig hvarje verkligt, djupare inflytande. När romarna
besegrat de af den gamla drottning Teuta styrda Sjöröfvarna,
öppnade de stranden för handel med Italien, rnen de fingo aldrig
riktigt bukt med de illyriska röfvarbanden, hvilkas »konungar»
— såsom en Pyrrhus och en Agron — hufvudsakligen stödde
sin makt på herraväldet öfver de macedoniska grannstäderna.
Ehuru de af hamnarnas nya herrar lånade en stor mängd la-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
