Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Den tyska socialdemokratien efter Bebels död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 DAGENS FRÅGOR
ning vid riksdagen, det väsentligen genom hans auktoritet
genom-drifna beslutet om positiv medverkan till den senaste arméreformens
finansplan, var också en åtgärd i denna riktning.
Nu är Bebel borta, och den nyss afslutade partidagen i Jena
lämnar i sin mån intressanta bidrag till bedömandet af den tyska
socialdemokratiens i åtskilliga afseenden ändrade fysionomi efter den gamle
partihöfdingens död.
På partidagen i Jena fördes två större debatter, båda härvidlag
för den utomstående betraktaren särdeles instruktiva. Den ena gällde
storstrejkspropagandans plats i partiagitationen, den andra rörde sig om
riksdagsfraktionens taktik vid den stora arméreformens slutbehandling.
I bägge dessa debatter, liksom vid därtill hörande omröstningar
mellan • de som vanligt en smula förvirrande utciselerade
resolutionsförslagen, låg den ortodoxt radikala falangen hopplöst under för en
koalition mellan revisionister, fackföreningspampar och
»moderatradikala» opportunister af typen Scheidemann. Denne utpekas nu rätt
allmänt som Bebels arftagare i den tongifvande ledareställningen, fast
tills vidare utan partiofficiellt insegel på värdigheten. Scheidemann har
liksom Bebel utgått ur arbetarnes egna led — han var ursprungligen
typograf — och liknar sin föregångare äfven i sin mödosamt
förvärfvade autodidaktbildning, sin temperamentfulla hetta i
riksdagsdebatterna och sin förmåga att med humor och smidighet »klara»
kinkiga situationer på en partidag. Som riksdagens vice-president
under några veckor skötte han sig äfven efter »borgerligt» omdöme
briljant, och han har både dessförinnan och efteråt tillräckligt många
gånger af fungerande riksdagspresidenten kallats till ordningen för
obehärskade uttryck och förlöpningar för att icke behöfva befara
anklagelser för oförlåtlig synd mot revolutionens helige ande. Hans
bistra uppgörelse under storstrejksdebatten med »röda Rosa», den
något hysteriskt våldsamma agitatrisen Rosa Luxemburg, vittnar äfven
om att han känner sig ganska säker i sadeln och ej behöfver falla
undan för den rent demagogiska partiflygelns stridsmän eller
amazoner.
Storstrejksdebatten i Jena betydde icke att partiet för all framtid
»lade storstrejken i papperskorgen». Däremot fick man klart för sig,
att framtvingandet af allmän rösträtt i Preussen icke är ett politiskt
syftemål med tillräcklig tjuskraft för att kunna locka ut Tysklands
»klassmedvetna proletärer» till en strid mot borgarsamhället, där
nederlagsutsikterna tämligen allmänt erkändes vara i närvarande stund
fullkomligt öfverväldigande. Med hänsyn härtill vunno de talare mest
gehör, som praktiskt påvisade olämpligheten af att ideligen svänga
med ett vapen, om hvars segerkraft för den nu beräkneliga framtiden
i Preussen endast fantaster och fanatiker torde hysa några illusioner.
Då därvid exempelvis fackföreningsledaren Braun gaf luft åt så halft
om halft småborgerliga synpunkter, att t. o. m. revisionisten Frank
fann sig föranlåten att varna för att den i sina öfverdrifter af honom
bekämpade revolutionära fraseologien rent af skulle utträngas af en
konservativ sådan, är ju detta onekligen påfallande. I hvilken grad fack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
