Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det politiska kanslersvalet i Upsala 1747. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 CARL HALLENDORFF
vågorna på ytan rätt snart lagt sig och hela affären något så
när bragts till glömska vid det dagliga arbetets id och under
de glädje- och sorgeämnen hvarpå universitetsstaden med dess
rörliga ungdom alltid är så rik. Skymta ibland under de
närmaste åren betänkliga tendenser, som när Östgöta nations
juniorer år 1754 inte längre ville ha Asp till sin inspektor, så får
upphofvet sökas på annat håll än i en genom kanslersstriden
skakad auktoritet. Däremot lär man nog få antaga, att efter
denna en del oundgängliga personliga motsättningar bland
kon-sistoriales tillskärpts och varit märkbara kanske långt senare.
Men sådant hör också till den akademiska republikens
konstitutionella egenarter.
Det stridiga kanslersvalet fick ett par andra rätt märkliga
följder. Redan vid det nya statsskickets gryning hade dettas
mästare Arvid Horn i spetsen för hela Kanslikollegium funnit sig
böra hos det akademiska konsistoriet inskärpa vikten af en
sådan undervisning om politiska saker och den svenska
regeringsformen, att ungdomen både lärde sig rätt akta öfverheten och
»fatta et redligit, ömt och nitälskande hierta för landsens frihet
och det almänna bästa». Det var 1723, då man visserligen
jublade öfver ett regeringssätt, »hwaruti alla uplyste nationer sig
spegla och hwaraf man med tiden och genom Guds nådiga
tilhjelp kan förwänta en hugnelig fruckt», men tillika ej utan
fog kände farhågor, att allmänhetens fast rotade konungskhet
icke så alldeles lätt skulle fmna sig vid det nya herreväldet.
Efter ett fjärdedels sekel borde väl de hugnesamma frukterna ha
tillräckligt framträdt för att göra den sortens farhågor
öfverflödiga. Men det där valet förrådde i alla fall en oangenäm
själf-ständighetslust hos professorerna, och samtidigt förekommo
stundom i akademiska publikationer utlåtelser, som icke andades
den rätta respekten för de maktägandes meningar. Slikt var
man under Frihetens tid lika litet sinnad att tåla, som den
enväldige Karl XI en gång velat öfverse med yttranden, som gingo
absolutismen emot. Så skärpte denna händelse hattregeringens
nitälskan att hålla kontroll med de vid akademien förkunnade
lärorna. Redan samma höst 1747 fick Ihre, som nog var
ihåg-kommen både förut och särskildt sedan han hörde till
Åker-hjelmska partiets främste, en mycket allvarsam erinran för
»för-derfweliga willosatsers» spridande vid akademiska disputationer
som utgått från professor Skytteanus. Snart fanns också tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
