Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det politiska kanslersvalet i Upsala 1747. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40cS CARL HALLENDORFF
i ingifven förklaring erkänt »i huru monga delar the wid
be-mälte wal sig förhastat» samt betygat sin uppriktiga
undersåtliga lojalitet och äfven i underdånig böneskrift till Kungl.
Majestät sökt försköning, ansågs tiden vara inne att låta nåden tala.
Tronföljaren-kanslern understödde nu med sin förbön
suppli-kanterna, hvarpå Kungl. Majestät i bref till kanslern d. 15 juni
förklarade sig trots böneskriftens och förklaringens otillräckliga
innehåll likväl af hänsyn till tronföljarens »alltid gällande
förbön» bevilja de felande eftergift. Dock betonades i samma bref
återigen nödvändigheten att framgent undvika de förseelser, som
begåtts, samt inskärptes såsom ett slags fabula docet, att
professorerna genom undervisning och exempel måste lära de
studerande, att »en rättskaffens wördnad och uppricktighet, en
sjelf-krafd och godwillig lydnad för lagen, en trogen ömhet om
fäderneslandets bästa, ådagalagd genom en beständig dygd och
ärlig wandel, allena göra dem till wärdiga undersåtare och
berättigade att åtnjuta öfwerhetens beskydd, omwårdnad, nåd och
belöning».
Det var väl litet hårdt för dem som slafviskt ställt sig
författningarnas ordalag till efterrättelse att så oupphörligen få
snubbor för bristande lydnad för lagen. Men man fick vara
glad, att stormen var öfver och att den inre akademiska
ordningen vid rektoratsväxling o. dyl., som ett ögonblick syntes
allvarsamt hotad genom höga vederbörandes missnöje, nu fick
bestå orubbad. Det är för öfrigt nog sannolikt, att den
olyckliga pluralitetens medlemmar funno tillfällen att öfvertyga sin
godsinte furstlige kansler, att illojala funderingar om tronföljdens
omstörtande varit dem så fjärran som möjligt. Värre har det
säkerligen varit för dem att i någon mån restituera sitt
personliga anseende hos den då som alltid kritiska akademiska
ungdomen. I själfva verket, om de höga excellenserna i rådet och
de mäktiga herrarne i sekreta utskottet haft någon kännedom
om studerande ungdomars psykologiska läggning, så hade de
alldeles släppt farhågorna, att mössprofessorerna skulle hos sina
lärjungar mäkta inplanta hattfientliga tänkesätt.
Hvad ungdomen vid akademien tänkte, därom vittna tvenne
paskiller, som spriddes i handskrift och säkert funno många
skadeglada läsare. Den ena i gammalt känd maner har formen
af en smädlig medaljbeskrifning: en åsna bär de 12 professorerna,
hvilkas personliga egenheter och lyten noga anges; paterpeccaui-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
