- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
388

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brottslighetens bekämpande. Af Viktor Almquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388 VIKTOR ALMQUIST

utinnan felas under nuvarande förhållanden i ganska hög grad.
Bötesförvandlingen medför några få dagars innesittande, för
flertalet intet som helst lidande. Likaså är t. ex. för tjufven
ett par månaders straff alltför lätt öfverståndet för att utgöra
en kännbar varning.

Således måste vara ett önskemål, att straffet, när det ådömes,
icke tillmätes så kort, att detsamma, såsom ofta nu är fallet,
blir en lätt öfverstånden episod i ett af eggande äfventyr
uppfylldt lif. Det måste vara och i brottslingens tillvaro förblifva
en mörk och fasansfull punkt.

För den skull är också nödvändigt, att straffet verkställes
med hård hand. Fängelset får icke ge intryck af ett lyxpalats,
såsom understundom i utlandet. Där får icke vara så tillställdt,
att fången vid inträdet i straffanstalten finner sig hedrad och
tycker sig vara en högviktig person, för hvilken glastaken
hvälf-vas mot skyn och alla nutidens bekvämligheter möta i cellens
trefnad. Fängelsekyrkan får icke likna en slottskatedral,
fångbeklädnaden ej utstyras såsom militärens uniformspersedlar.
Allt måste ge intryck af enkelt och strängt allvar.

Skall straffet kunna förväntas gifva ett bestående resultat,
måste, såsom redan erinrats, dess tuktan förbindas med fostran.

Men fostran kräfver tid; och här möta vi åter ett viktigt skäl
för undvikande af alltför korta strafftider.

Straffet bör ordnas med fostrande syfte ej blott för dem, som
ingifva förhoppning om bättring, utan också för dem, vi kallat
samhällsvådliga. Ty först sedan försöket att fostra och
omvandla visat sig fruktlöst, kan det vara berättigadt att tillgripa
en behandling, som uteslutande är skyddsåtgärd. Härom skall
nedan något vidare nämnas.

I fråga om de unga brottslingarna bör tydligen straffets
fostrande betydelse särskildt betonas. Men straffets allvar får ej
därför åsidosättas. Det torde ej vara lämpligt att bibringa den
unge förbrytaren af straffmedveten ålder den uppfattningen, att
hans felsteg endast härflyter af bristfällig uppfostran. Han måste
lära känna, att han gjort ondt och att det onda följs af lidande.
Dock bör i fråga om honom i främsta rummet betänkas, att
utvecklingsmöjligheterna finnas kvar, att motståndskraften mot
förförelsen lättare kan skärpas. Gatornas barn böra få känna
tillfredsställelsen i landtmannens och trädgårdsodlarens mödor
på samma gång som de böra förkofras i stadsarbetarens yrken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free