Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Frankrike och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maktställning ha skärpt den tysk-franska antagonismen i en sedan långt
tillbaka okänd grad och gjort den till en af hufvudfaktorerna i den
orosstämning hvaraf professor Hjärne i sin ofvan anförda
utrikespolitiska öfversikt gifvit en så vältalig och skarpsynt teckning.
Den förgrundsställning, den fransk-tyska osämjan för närvarande
intager i den europeiska storpolitiken, ger en alldeles särskild aktualitet
åt den framställning af Tysklands och Frankrikes förhållande till
hvarandra efter Frankfurtfreden, som René Pinon gifvit i ett litet arbete
med titel France et Allemagne 1870—1913. Författaren,
utrikesredaktör i »Revue des deux mondes», har tidigare utgifvit en rad af
arbeten — mest kända äro väl de som syssla med Turkiets
förhållanden — hvilka dokumentera honom som en sakkunnig och
spirituell skildrare af det utrikespolitiska spelet under de senaste åren.
Det här föreliggande arbetet utgör i omarbetad och utvidgad form en
i ofvannämnda tidskrift tidigare offentliggjord artikelserie.
I ett kort inledande kapitel har förf. sökt ange hvad Sorel en gång
med ett lyckligt uttryck kallat »les nécessités permanentes» för den
franska politiken, Därvid har Pinon på ett man kan väl säga
sällsamt sätt begränsat sin synkrets. För honom existera endast tvenne
europeiska orosfaktorer af betydelse: den kommersiella motsättningen
mellan Tyskland och England, den nationellt-politiska mellan
Frankrike och Tyskland. Och den »städse förblifvande nödvändighet», som
behärskar den sistnämnda, är allenast frågan Elsass-Lothringen. Hela
den slavisk-germanska motsättningen, som under det sist förflutna
decenniet tvenne gånger fört Europa till branten af ett krig, har
tappats bort, och för Elsass-Lothringen förloras alldeles ur sikte de andra
faktorer, som ingå i den fransk-tyska motsättningen, som sannerligen
ej kom till världen med Frankfurtfreden — fransk
världsmaktstradition, kolonialfrågor, befolkningsfrågor.
Mot bakgrunden af Elsass-Lothringska frågan, denna fråga som en
fransman enligt Gambetta alltid skall tänka på, men aldrig tala om,
tecknar nu författaren sin öfversikt af de fransk-tyska
mellanhafvandena under de fyra sista årtiondena. Han skildrar svårigheterna
under de första åren efter l’année terrible, under det skede som väl
betecknar höjdpunkten af Bismarcks europeiska inflytande och som
kulminerar i krigsoron 1875, hvilken enligt författarens mening bryter
den trollkrets Bismarck lyckats uppdraga kring Frankrike. Han
skildrar revanschmannen Gambettas af ålder och erfarenhet mognade
opportunism äfven på utrikespolitikens område, där Elsass-Lothringen väl
städse finnes i tanken men aldrig i orden. Han skildrar den koloniala
expansionens tid från den första begynnelsen i Tunis till den reglering
af Frankrikes eröfringar i Afrika, som genomfördes under Hanotaux’s
utrikesministertid och han påpekar äfven de gensagor mot den
koloniala expansionen som framkommo från de statsmän, en Broglie, en
Chandordy, som »för alltid fästat sina ögon på Vogesernas blåa linje».
1898 är gränsåret för denna bokens första afdelning. Såsom
karaktäristiskt för detta skedes diplomatiska metod framhåller förf., att
frånsedt förhållandet till Ryssland Frankrike i afseende på öfriga makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
