Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Försvarsdiskussionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socialdemokratiska inom hvilket de försämrande tendenserna hos demokratien
äro i ohejdad verksamhet, kan få ett otillbörligt starkt sidoinflytande
på den officiella regeringsmakten. Utgången är sålunda f. n.
knappast möjlig att förutsäga. Vissa tecken tyda på någon slags högst
betänklig kompromiss, enligt hvilken landtförsvaret skulle nödtorftigt
tillgodoses, men sjöförsvaret offras åt vredgade gudar för att därmed
fylla den öppnade klyfta, som Marcus Curtius Staaffs bragd tydligen
endast bidragit att ytterligare vidga. Den tillrättaläggning för en
dylik politik, som just ägt rum genom förflyttningarna inom det högre
marinbefälet enligt den för urartad demokrati betecknande principen:
statens ämbeten icke åt de dugligaste utan åt dem som bäst tjäna
partisyftena! bekräftar tyvärr dessa farhågor. Det är således ännu
alldeles för tidigt att glädja sig åt de uppbyggande krafternas seger
på försvarsfrågans område inom vår demokratiska utveckling.
Så länge ingen garanti finns för ett godt resultat, har högern ingen
rätt att känna sig befriad från ansvaret för vår försvarsfrågas
lösning. Just i den nuvarande situationen är detta dess ansvar tvärtom
synnerligen stort. Det kunde måhända förefalla frestande för
partiorganisatörer att också låta högern begå ett offer åt demokratiens
gudar genom att låta vänstern öfverbjuda sig i offervillighet och
framträda inför valmännen såsom »det verkligt sparsamhetsvänliga
partiet» äfven hvad försvarsbördorna beträffar. Men härmed hade
partiet också fällt sin moraliska dödsdom och förnekat sitt eget
existensberättigande. Intet kan för närvarande vara viktigare för högern
än att kväfva alla återuppdykande tendenser till
fornlandtmannapartistisk försvarsnjugghet. Man har — med djupaste förakt för hvad
»parlamentarismen» eljest anses kräfva — så godt som utestängt
högerns ledning från deltagande i försvarsberedningen. Men detta lärer
väl icke kunna hindra den från att med uppbjudande af all den
sakkunskap, som ändock i rikt mått står den till buds, rusta sig till att,
när resultatet en gång föreligger, stödja eller komplettera det, om det
duger, och i motsatt fall bekämpa det med ett motförslag, ett program
som man kan slåss för och som duger till standar att samlas om till
förnyade strider.
I denna diskussion om den dagspolitiska situationen har äfven
kommit att indragas den »handledning i försvarsfrågan» som
utgifvits af Svensk Tidskrifts redaktion. (Försvarsfrågan. En
handledning. Sthlm. Norstedt 1913 h. 2.75, b. 3.50. För försvarsföreningar och
liknande organisationer 25 % rabatt vid rekvisition hos Svensk
Tidskrifts expedition, Karlavägen 44.) Af försvarsintressets speciella
målsmän inom både höger- och vänsterpressen har den mottagits med en
sympati och en välvilja, som öfverstigit utgifvarnas största
förhoppningar. Den socialdemokratiska pressen har i allmänhet icke
upptagit dess principiella delar till någon saklig diskussion.
Stormklockan och Soc. D. ha ägnat den ett par längre artiklar: i den förra
har den af G. H. T. föraktade »resetalaren Kilblom» i hufvudsak
inskränkt sig till en del allmänna artigheter om »en handbok i
försvarsgalenskap» o. dyl., och i Soc. D. har en såsom klassisk filolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
