Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - En svensk öfversikt öfver den europeiska konstens utveckling. Af Sixten Strömbom - Georg Nordensvan: Allmän konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlingsanteckningar äro alltför betydande och användbara för att tillåta oss att se
hans lifsgärning i belysning af vrångbilden.
Tunnare och tjockare tyska och franska konsthistorier, lärda och
dogmatiska, spisas vid universiteten allt mer och mer sedan 70-talets
estetiska intressebölja. Någon svensk konstöfversikt, allmän eller
speciell, höres inte af på länge. 1892 kommer Georg Nordensvans »Svensk
konst och svenska konstnärer under det 19:de århundradet».
Arbetet är af en ung målare som blifvit författare och kritiker; det är
framlagdt med impressionistisk omedelbarhet och stark känsla för det
egna hos karaktärer och konstverk. En käck och entusiastisk
krönika mer än en konstvetenskaplig utredning. Öfver vår glänsande
1700-talskonst ger Levertin 1899 i sin utomordentliga Lafrensen-bok en
innehållsrik, elegant och kärleksfullt poetisk revy.
Reproduktionsteknikens eruptiva utveckling under 90-talet hade
öppnat oanade möjligheter för konstforskning och publikation, och
vid sekelskiftet sänder Nordensvan ut »De bildande konsternas
historia under det 19:de århundradet», hvilken ger en bred och ingående
skildring af 1800-talets europeiska konstutveckling, ett mognadt och
rikt facetteradt arbete, psykologiskt intresseradt, konstnärligt
skarpsynt och väsentligt. Mindre djupgående, lösare komponerad är den
populära öfversikt af »Bildkonsten», som han 1903 publicerar i
tidskriften Ljus’ populärvetenskapliga folier. Något år senare ökar
Nordensvan sina bidrag till 1800-talets konsthistoria med en
summariskt hållen öfverblick, »Sveriges Konst».
Ungefär jämnårig med »Bildkonsten» är Carl G. Laurins allmänna
konsthistoria. Få svenska läroböcker ha blifvit så populära som
den. Suggestiv och själfvaldt ovetenskaplig har Laurin säkert väckt
mer intresse för konst än någon annan pedagog på området.
Med Georg Nordensvans »Allmän konsthistoria»,som nu föreligger
komplett, ha vi emellertid fått hvad vi hittills kännbarast saknat på
området: en vidt upplagd öfversikt öfver den europeiska konstens
allmänna utveckling, ett arbete som påtagit sig fordran på
vetenskaplig pålitlighet och allvarlig handledning inte bara till konstens
gallergrind utan också in öfver dess breda hufvudvägar och villsamma
sidostigar.
Författaren inleder sitt arbete med att citera en fransk
konsthistorikers yttrande om att den ideale öfversiktsförfattaren borde ha
sett och läst allt och tillfogar, att han borde minnas allt. Han kunde
också framhållit det obegränsade krafvet på skärpa och smidighet att
samtidigt mäkta klarlägga utvecklingslinjernas kontinuitet och fastslå
det individuella i hvar epoks formproblem och lösningsförsök.
Ett verk sådant som detta måste under våra förhållanden gifvetvis
bli ett andrahandsarbete, en omständighet som för sammanfattaren
också medför sina speciella och kännbara svårigheter. Utom det
själffallna och ofrånkomliga krafvet att orka hålla de olikartade
materialmassorna utspända, inkommer här en bestämd fordran på en starkt
enande stilistisk kraft, en vetenskaplig och konstnärlig smak som
både måste vara skarpsynt och orädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
