Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Litteratur
- En svensk öfversikt öfver den europeiska konstens utveckling. Af Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
EN SVENSK ÖFVERSIKT ÖFVER DEN EUROPEISKA
KONSTENS UTVECKLING
I ett par decennier ha vi lefvat — och göra väl än — i en
konstproduktion så intensiv som aldrig förr i tiderna, och dess starkaste
och mest originella resultat uppfattas som verkliga insatser i konstens
världshistoria.
Hand i hand med konstutvecklingen ha känslan för och kunskapen
om konst väckts i allt vidare kretsar. Tidningar och tidskrifter ge
oss »afgörande» omdömen om den konst som visas, vid universiteten
studeras konsthistoria med ifver och naturvetenskaplig objektivitet, i
landets folkhögskolor och på arbetarinstituten invigs svenska folket
i konstens hemligheter — ofta med mera entusiasm än
vederhäftighet kanske — om våra konstskatter i museer, kyrkor och på
herrgårdar skrifvas digra volymer som inte bara befordras till trycket
utan också verkligen köpas och läsas af andra än författarnas kolleger
och konkurrenter.
Hittilldags ha emellertid de svenska bidragen till konstvetenskapen
varit af mera rapsodisk och monografisk natur än bredt
sammanfattande och öfverskådliga.
Redan på 1700-talet kunna ansatser till öfversiktlig svensk
konsthistoria spåras i Carl Gustaf Tessins »Bref om konsterna till en ung
prins» och i den patriotiske Reinhold Berchs »Anmärkningar». Och
på de utomordentligt noggranna och rikhaltiga anteckningar, hvilka
samlades af »Älskaren af de sköna konsterna, hataren af det theatraliska
tidehvarfvet» kopisten Sigfrid Gahm Persson, borde redan tidigt ha
kunnat byggas en mera monumental lärobyggnad än de magra,
tabellariska träställningar, som ritmästaren Johan Way snickrade upp.
På 1860-talet gaf E. G. Estlander ut sin präktiga »De bildande
konsternas historia från slutet af adertonde århundradet», vårt
första öfversiktsarbete i allmän konsthistoria, visserligen bundet inom en
snäf tidsram och en fix konstteori men ännu i dag gifvande och
alltigenom läsbar. — I en af »Nya rikets» titaniska elakheter
skamfilar Strindberg en viss Ballhorn, som i otillbörligt många år »legat
på» en stor svensk konsthistoria, hvilken hade den lilla egenheten att
aldrig komma ut. Det är sant att Chr. Eichhorn aldrig blef färdig
med någon sådan, men de tjänster han ägnade vår konstforskning i
sin lilla arkitekturhistoria, i sina Studier och otaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0364.html
