Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Europas hundraårsminne och vårt. Af Sam. Clason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad åter Sverige beträffar, innebära dessa minnen, såsom
redan erinrats, den verkliga vändpunkten på olycksvägen. Det
lamslagna, lemlästade, äfven i det inre söndersplittrade Sverige,
som man 1810 trott döende, står 1812 ett föremål för
vänskapsanbud från olika håll och vid 1813 års slut, trots alla
olycksprofetior och svårigheter, med sitt uppställda mål vunnet. Sällan
har ett så grundligt omslag skett på så kort tid. Och
resultatet betydde icke blott ökad styrka, det betydde också den
nödvändiga återupprättelsen i egen och andras aktning. Men utan
medlen, en välrustad här och en målmedveten, energisk
personlig ledning, som huru man än må bedöma hans val af väg,
dock visste hvad han ville och visste sätta in sin kraft för att
genomföra det, hade det hela utan minsta tvifvel gått om intet,
ja, den nya europeiska krisen måhända fört oss ännu djupare ner.
Så kunna vi alltså med tacksam tillfredsställelse se tillbaka
på 1813 års minnen, kanske ock — lära af dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
