- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
345

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Europas hundraårsminne och vårt. Af Sam. Clason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oegennyttiga bundsförvanterna under den stora intressetvisten
mot fälttågets slut hade mer än tillräckligt att för egen del
häfda för att de skulle haft tillfälle eller lust att ägna sina
krafter åt Sveriges sak, om dess kronprins då varit slagen och dess
armé tillintetgjord. Och om denne i särskilda fall sökte se
Sveriges specialintressen till godo, gjorde han ingenting annat
än hvad både Rysslands, Preussens, Österrikes och Englands
målsmän ansågo vara både sin rätt och plikt att göra — och
deras folk klandra dem icke för det.

Från sina förutsättningar löser han sålunda under marschen
mot Leipzig med beundransvärd skicklighet sitt och Sveriges
problem, låter sig icke öfverrumplas, icke slås, icke overksam
manövreras ur leken, segrar i drabbningarna och låter sina
svenskar medverka till segern, men med hufvudparten af deras
trupper dock utan för stora förluster. I Leipzig kunde han så
hafva den stolta tillfredsställelsen att vid mötet med de
förbundna monarkerna erinra dem om, huru fälttågsplanen visat
sin förträfflighet, och därvid påminna om sina egna afskedsord
vid uppbrottet från Trachenberg: »Om mina ögon läsa rätt i
framtiden, skall jag inom få månader återse eder: vårt möte skall
ske i det fientliga lägret, och detta läger skall vara vid Leipzig.»
Och kort efter Leipzig följde slutligen den raska, oväntade
marschen mot norr, som i Kiel inom ytterligare ett par
månader, helt visst till allmän öfverraskning, förde till det från första
stund uppställda slutmålet, Norges afträdande till Sverige.

*     *
*



Sådana äro 1813 års svenska minnen. De konstatera, hvad
Europa beträffar, att för det stora befrielsekriget Sveriges
medverkan hade afgörande vikt. Vill man än ytterligare göra
detta klart för sig, kan man ju söka föreställa sig, att
Sverige t. ex. våren 1812 eller sommaren 1813 vare sig uteblifvit
eller ställt sig på motsatta sidan. Tror någon, att under
sådana omständigheter vid det förra tillfället Ryssland, hotadt
eller angripet äfven i väster, utan att svikta burit den franska
invasionen? Eller tror någon, att vid det senare exempelvis det
tvekande Österrike verkställt den öfvergång till de förbundna,
som då var så oundgänglig för slutstriden?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free