Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor
- Massreformer
- Riksdagsmans okränkbarhet — för hundra år sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och undervisningsväsendets områden ges det fullt upp af verkliga
reformbehof, som emellertid samvetsgrant äro undanskjutna för vissa
formella förändringar. Om riksdagens viktigaste fråga, jämte
omsorgen om vårt försvar, den djupast ingripande nationella
angelägenhet, som på mycket långa tider förekommit, allmänna
pensioneringsfrågan, kan väl sägas, att hela dess handläggning varit ett praktstycke
af formalistisk konst, suveränt frigjord från verklighetshänsyn.
Vore det icke skäl att komma tillbaka till den gamla skollärdomen,
att ett begränsadt arbete af hög kvalitet är vida gagneligare än dåligt
massfabrikat?
Riksdagsmans okränkbarhet — för hundra år sen.
En rätt lustig parallell till den under årets
riksdag framkomna frågan om riksdagsmans
okränkbarhet gifves i redaktör A. G.
Peterssons bok om Måns-släkten (Kristinehamn 1912. Kr. 6,00). Boken
i fråga är ägnad åt en gammal bergsmanssläkt i Karlskoga samt lämnar
utom vackra bevis på släktpietet åtskilliga värdefulla bidrag till
lokal- och sedehistorien, bland dem ock följande. — Ständerna hade år
1810 samtyckt till s. k. förstärkningsmanskaps utskrifning och
uppsättande; bland dåvarande fullmäktige i bondeståndet var ock den rätt
kände Per Persson Oxelberg från Karlskoga. Om dennes person och
mellanställning mellan herrar och bönder kan man, i förbigående
sagdt, läsa åtskilliga upplysningar i hans sockneman Bengt von
Hofstens brev från 1809 års riksdag (utg. af Lydia Wahlström,
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner 1913. Kr. 2,75). När så socknemännen
våren 1811 ålades att utse deputerade för att med landshöfdingen
öfverlägga om lämpliga verkställighetsåtgärder, begaf sig på
sockenstämman i Karlskoga, liksom säkerligen ock annorstädes, att alla de
mera ansedda undanbådo sig det riskabla uppdraget: det skulle
naturligtvis alltid bli obehag, antingen af landshöfdingen för påstridighet
eller af kommittenterna för undfallenhet. Det blef ju nästan uppror
på sina håll som i Skåne och Södermanland. På stämman i
Karlskoga ville man helst icke välja någon alls, och när
ordföranden-kyrkoherden påstod, att detta icke ginge för sig, utlät sig till sist en
bergsman »med synbar ohöflighet och häftighet» enligt protokollet:
»Skall någon resa, så passar det bäst patron Oxelberg, som skaffat oss
allt detta.» Efter vårt sätt att se var det väl en rätt oskyldig röst
ur de djupa leden, men då sågs saken annorlunda. Yttrandet
betraktades som eftertänklig uppstudsighet, och vederbörande anmäldes
hos K. B:fdhe för brott mot riksdagsordningens § 77: »blifver någon
riksdagsman — — efter riksdagen, på våldsamt sätt, i och för
riksdagsgöromålen antastad, då skall sådant — — såsom edsöresbrott
anses och straffas». Saken gick till häradsrätten och togs så
allvarsamt, att den åtalade trots inför rätten framställd bön om »en
christelig förlåtelse öfver min — — nedriga utlåtelse» blott därigenom, att
nämnden öfverröstade domaren, undgick att fällas till böter och
offentlig afbön. Bestämmelserna i grundlagen äro ändrade sedan dess,
men än mer ändrad är själfva åskådningen. Det var riskabelt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0313.html
