Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Massreformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka mätes visst våra regeringars handlingskraft efter antalet
producerade riksdagspropositioner: på åttio-talet ansågs det nog, om
propositionernas antal steg till 30—40 stycken, numera får man gå
tillbaka till 1907 för att finna så bedröfligt fåtaliga som — 199, och de
sista tre årens siffror ha varit 223, 229, 273; för riksdagen 1913 är
slutsiffran ännu ej känd, den har i hvarje fall redan stigit åtskilligt
öfver 300. Det smakar nästan af reform- och organisationsraseri.
Dylikt har sina vanskligheter, bland dem den växande svårigheten
för riksdagen att tillfredsställande medhinna sina uppgifter. Mest
nedslående är emellertid, att de utpräglade organisationstiderna
öfvervägande äro de formalistiska och sterila tankarnas perioder.
Undantagsvis händer det, att en intensiv, sjudande lifsutveckling med ett
inre tvång drifver fram organisatoriska nyskapelser, hvilka nästan af
sig själfva stå färdiga och blott behöfva klädas in i lämpliga former.
Men sådana skeden äro sällsynta, det torde vara mycket nog, om ett
eller annat af det offentliga lifvets många områden finnes befruktadt
af sådana utvecklingsimpulser. När det riktigt intensivt brådskas
med omlinjering af de gamla böckerna, med verks sammanslagning
och uppdelande, med s. k. genomgripande organisatoriska nyheter,
då är nästan alltid lifskraften i utsinande. Då ordnar man för den
förträffliga ordningens skull, inte på grund af något bjudande lifsbehof.
Och då behöfs det väl se upp, för att inte de utmärkta
organisationsnyheterna skola bringa både styrande och styrda att förgäta
den enkla sanningen, att all förträfflig yttre ordning blott skall vara
ett nödvändigt medel till det verkliga lifvets tjänst.
Det skall icke rimligen kunna förnekas, att ej äfven vår tid bragt
åtskilliga så att säga naturliga nyheter in i statslifvet. Men än
mindre kan förnekas, att det är ett öfvervägande formalistiskt
organisationsraseri i dessa dagars febrila reformverksamhet, då den stora
kommittéapparaten oupphörligen mal fram nya betänkanden, hvilkas
halffabrikat skyndsamligen i K. M:ts kansli uppsnyggas till färdiga
propositioner, som sedan aflevereras i kamrarna. Det frågas ofta nog
ej alls, om en reformåtgärd är nödvändig, knappast ens om den är
säkert gagnelig. Det kan vara alldeles nog, att den har nyhetens
popularitet, att den vidare låter plausibel för s. k. modern
tankegång, samt att den »ej kan väntas medföra några praktiska
olägenheter». Men alla de där betingelserna för ett reformkrafs framgång
förenas lättast, ifall man tar itu med att måttligt radikalt stöpa om
gamla institutioner och inrättningar. När allting skall gå undan, är
det enklast och ofarligast att framförallt hålla sig till formerna.
Tränger sig så någon verkligen stor fråga på denna reformifrande
myrstack, blir naturligtvis äfven den oundvikligen indragen i den
gängse behandlingsschablonen och handteras, som vore det allenast
fråga om en elegant yttre lösning, likgiltigt sedan hvilket själfva
resultatet blir.
Förslagen till förändringar i kommunallagarna och om upprättande
af en gemensam skolöfverstyrelse äro ett par rätt goda prof på
sådana lättvindiga organisatoriska nyheter: på kommunalförvaltningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
