Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Till Sören Kierkegaards minnesfest. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 HJALMAR HOLMQUIST
hade som svältande gosse en gång i trots förbannat Gud, och
detta låg sedan öfver hela hans lif. Vid 82 års ålder var ångern
ännu stark. Det kunde ej vara någon vanlig man, som 11-årig
förbannar Gud och sedan ångrar det i 80-åren. Lifvets nöd
och den jutska hedens mäktiga ensamhet hade här format en
karaktär, som i sig koncentrerade den västjutske bondens hårda
kraft och lidelsefulla känslolif. Fruktan för den nitälskande
Guden och för synden, som icke kan förlåtas, ärfdes ned till
barnen. Sörens broder, biskop Peter Christian, som slöt sig till
grundtvigianerna, blef den mest tungsinte af »den glada
kristendomens» anhängare, intill dess hans sjuka sinne helt
förmörkades. — Mikael Pedersen blef emellertid med tiden affärsman
i Köpenhamn, och fick en god ekonomisk ställning. Sträng
mot sig själf, var han bestämd mot andra; allt skulle ske på
bestämd tid och på rätt sätt. I början af 1797 öfverlämnade
han emellertid oförmodadt sin affär åt en kusin och drog sig
tillbaka. Han hade fått ännu en mörk punkt i sitt lif. Efter
hustruns död hade han nästan strax dukat under för »köttet»,
och för att göra barnet äkta fick han skynda att gifta sig med
sin tjänstepiga. Hvad som nu försiggått i mannens själ, kunna
vi icke se; för honom var det väl ett straff för 11-åringens
förbannelse.
Vintern 1812—13 stod den europeiska politikens barometer
på storm. Danska statens penningförhållanden voro förtviflade;
Kierkegaard, som hade sin förmögenhet i kungliga obligationer,
kom genom statens finansåtgärder hastigt att bli en rik man.
Vi den tiden gick hans andra hustru för sjunde och sista
gången hafvande; nära 45-årig födde hon den 5 maj 1813 åt sin
56-årige man deras ålderdoms son, som i dopet fick namnet
Sören Aabye. Kierkegaard har själf accentuerat sammanträffandet
af penningkrisen och sin födelse i de bekanta orden: »1813 blef
jeg f0dt i det gale Pengeaar, da saa mangen anden gal Seddel
blev såt i Circulation.»
Man frågar vanligen vid en rikt begåfvad man först efter
hans moder. Men Kierkegaards mor har tydligen icke räckt till
inför klöfverbladet: mannen och sönerna Peter Christian och Sören.
Kierkegaard fick, när han växte upp, ej intrycket af ett andligen
jämbördigt äktenskap; och hans eget förhållande till modern
blef något tragiskt. Han fick aldrig erfara, hvad framförallt en
moder kan gifva i andligt afseende; så kom han aldrig att lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
