Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stormaktspolitiken under Balkankrisen. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den något brådstörtadt som »Montenegros nya hufvudstad»
proklamerade staden. I bägge fallen visade sig
verkningskraften af militär beredskap bakom diplomaternas yrkanden.
En liknande aktion — både österrikisk och italiensk —
bebådades mot den öfverhandtagande anarkien i det öfriga
Albanien, men genom skicklig diplomati lyckades
trippelenten genomdrifva denna frågas definitiva
»internationalisering», hvartill nog äfven bidrog i Wien uppdykande
farhågor för att den nya aktionen skulle resultera i bl. a. en
italiensk ockupering på obestämd tid af Valona, nyckeln till
Adriatiska hafvet. Genom lämplig påtryckning, diplomatisk
och finansiell, genomdrefs omsider i maj
fredsförhandlingarnas återupptagande på af stormakterna enligt deras
intressehänsyn dikterade villkor, och på de slutliga fredsvillkorens
formulering ha äfvenledes stormakterna säkra utsikter att få
utöfva det afgörande inflytandet. »Vanmäktiga» kunna de
således ej sägas ha varit under krigets sista skede.
Deras egna intressen ha emellertid här alltmer trädt i
förgrunden, och de närmast intresserade — de krigförande —
ha måst underordna sig dessa, hvartill nog bidragit å ena
sidan Turkiets finansiella och militära utmattning, å andra
sidan enighetens slappande inom de allierades eget läger.
Som en allmängiltig iakttagelse rörande dessa den senaste
tidens händelser kan antecknas, att stormakterna i
ambassadörskonferensen funnit ett ganska smidigt redskap för
»enighetens» yttre upprätthållande samt att förhandlingar i
förbindelse med mobilisering ryckt upp i första ledet bland den
moderna stormaktspolitikens effektiva verksamhetsmetoder.
Det ena af dessa fenomen visar, att genom tålamod och
uppfinningsrikedom en i själfva verket konstlad och overklig
stormaktsenighet kan vinna ganska betydande resultat, det andra
är ett vältaligt vittnesbörd därom, att vi alltjämt lefva i en
politisk järnålder, där den militära styrkan och den däraf
stärkta målmedvetenheten spela en dominerande roll.
Balkanstaternas framgångar vittna om, att detta ej endast gäller
stormakterna, utan äfven — i all synnerhet under nu
rådande stormaktsrivalitet — de smärre stater, som förstå att
sätta makt bakom sin vilja.
14 maj 1913.
Verner Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
