Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Hebbels hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 DAGENS FRÅGOR
oss som stå helt och hållet utanför dessa och liknande litterära
partistrider bör det emellertid vara angeläget att åtminstone i någon
mån lära känna denne i mångt och mycket utomordentligt
framstående diktare och hans med alla sina svagheter dock i hufvudsak
monumentala och storslagna verk.
Friedrich Hebbel föddes af fattiga föräldrar i en by i Ditmarsken
den 18 mars år 1813. Hans barndom var full af umbäranden, och
redan vid 14 års ålder fick han som skrifbiträde på ett kontor börja
att på egen hand försöka att taga sig fram i världen. Efter flera
års mödosamt och för hans stolta och själfrnedvetna temperament
nästan outhärdligt arbete sattes han genom förmedling af en för
öfrigt obetydlig författarinna vid namn Amalie Schoppe i stånd att
ägna sig åt vetenskapliga studier och tillbragte ett par år dels i
Hamburg, dels vid universiteten i Heidelberg och Munchen. Under denna
tid började hans diktarbegåfning att göra sig märkbar, och mycket
af hvad han i senare tid fullbordade går i sina grunddrag tillbaka
till dessa vandrings- och läroår. Försedd med ett resestipendium af
Danmarks dåvarande regent Kristian VIII — man erinre sig att detta
inträffade före år 1864 — begaf sig Hebbel i början af 1840-talet ut
på en längre europeisk resa, hvarvid han bland annat besökte äfven
Paris och Rom. Efter sin återkomst bosatte han sig definitivt i
Wien, där han utom en trogen krets af anhängare äfven vann sitt
lifs högsta lycka i den rikt begåfvade skådespelerskan Christine
Eng-haus, som blef hans maka och troget stod vid hans sida i hans
senare litterära arbeten. Ett tidigare, redan under Hamburgtiden
anknutet förhållande till en fal tig och föga märkvärdig men hjärtegod
och oändligt själ f uppoffrande kvinna vid namn Elise Lensing
upplöste han med en hänsynslöshet, som väl kan förklaras genom hans
lidelsefulla och endast på de stora konstnärliga målen riktade
temperament men som dock svårligen kan ursäktas. Sina senare år
tillbragte han under en alltjämt växande uppskattning, och två år före
sin död fick han se sitt dramatiska hufvudverk, Nibelungen-trilogien,
gå öfver scenen i Weimar under den trogne vännen Franz
Dingel-stedts ledning. Han afled i Wien den 23 december år 1863, något
öfver femtio år gammal.
Som diktare tillhör Hebbel icke dem som utöfva ett omedelbart
intryck på läsaren och taga honom fången redan genom sin blotta
inspiration. Tvärt om behöfver man i allmänhet ganska J ang tid för
att blifva förtrogen både med hans stil och hans poetiska
uppfattning. Han är allt igenom idédiktare. Man kan knappast tänka sig
en motsättning skarpare än den som förelåg mellan Hebbel och hans
samtida inom den tyska litteraturen. I en period, då Das junge
Deutschland, d. v. s. Gutzkow, Laube, Mundt och deras
meningsfränder, behärskade den litterära smaken och då följaktligen den
tendentiöst realistiska romanen var den genre som framför andra
favoriserades, uppställde Hebbel krafvet på en idékonst, riktad på de stora
metafysiska lifsproblemen. »Die Kunst ist die realisierte Philosophie,
wie die Welt die realisierte Idee.» Ut ifrån denna synpunkt är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
