Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Panama. Af A. B. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarken England eller Förenta staterna skulle för egen del aspirera
på öfvervälde öfver kanalen eller på särskildt gynnad ställning i
fråga om transporten. Till en tid blef det emellertid ingen af dessa
makter utan en tredje, Frankrike, som kom att spela den mest
framträdande rollen i fråga om kanalplanerna, och det var också under
fransk ledning, som de stora arbetena på näsets genomstickande
verkligen år 1881 började. Till slutet af samma decennium beräknades
verket vara färdigt, men svårigheterna och hindren visade sig vida
större än man väntat, och det från början alltför svagt finansierade
företaget slutade med en krasch, som i sin hvirfvel bortspolade en
hel rad af Frankrikes främsta namn. — När kanalplanerna härefter
på allvar upptogos, skedde det under ny ledning och i ny form.
Det var Förenta staterna, som åter trädde i främsta planet och nu
i allt tydligare skönjbar sträfvan att i den blifvande kanalen framför
allt skapa sig själf ett betydelsefullt maktmedel; internationaliseringens
tid var förbi. Det spansk-amerikanska kriget gaf den slutliga
impulsen till de nya projekten, och ansträngningarna inriktades först på
att få Clayton-Bulwerfördragets hämmande bestämmelser upphäfda
— ett verk som väsentligen underlättades genom Englands iråkade
svårigheter under boerkriget — samt på förvärfvande af det franska
bolagets koncession. Då underhandlingarna härom syntes stöta på
vissa svårigheter från markägarens, republiken Columbias sida, fördes
frågan fram till lösning genom den bekanta Panamarevolutionen 1903,
hvilken lade en ny stat till de redan existerande mellanamerikanska
republikerna och gaf Förenta staterna den eftersträfvade rätten öfver
kanalområdet. Efter detta blir historien om Panamakanalen närmast
historien om det mera detaljerade planerandet och om själfva det
tekniska arbetet, ett arbete af den vidd och de svårigheter, att den
färdiga kanalen, såsom här sker, med fog torde kunna betecknas som
»ingenjörskonstens största jätteverk sedan den kinesiska murens
konstruktion ».
Inom denna ram, som här endast i korthet kunnat antydas, har
förf. i öfversiktens form lämnat en intressant framställning af
kanalprojekterandet och kanalbyggandets olika faser, af de många
misslyckade försöken — jämte den stora franska kraschen kan särskildt
omnämnas också dess tidigare motsvarighet, ett skotskt projekt från
slutet af 1600-talet — liksom af arbetets lyckliga slutliga
framdrifvande. Af särskildt intresse är förf:s redogörelse för den — dock
mer till sin tillämpning än till sin ursprungliga innebörd — bekanta
Monroedoktrinen, ett talande exempel på, hur en politisk maxim kan
utnyttjas i andra och helt olika syften mot de ursprungligen afsedda.
Typisk är vidare skildringen af »den ärorika revolutionen» på Panama
eller »den lustiga revolutionen», som den också kunde nämnas.
Ett särskildt kapitel ägnar förf. åt en framställning af företagets
»framtidsutsikter». Han aktar sig dock därvid visligen att alltför
mycket uppträda som siare och framför allt att för mycket
öfvervärdera kanalens blifvande världsekonomiska betydelse. En jämförelse
med Suezlinjen låter oss skönja, så långt beräkningar på detta område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
