Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska parlamentarismen. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för hvilka återigen icke finnes mer träffande beteckning än
ett parlamentariskt nödläge. Också fann sig herr Staaff
föranlåten att senare under sockerdebatten väsentligen reducera
innebörden af sin stolta förklaring, att han vid omröstningens
resultat tänkte lämna »högern oberäknad.» Men därmed var i själfva
verket all mening med talet om ett parlamentariskt
förtroendevotum utplånad, i det herr Staaff tänkte nöja sig med en majoritet,
hurudan som helst, och fick vara glad, att ännu en gång trots
allt tal om fixa partilinjer kammarledamöterna eller åtminstone
högeroppositionen röstade mera efter sakliga grunder än efter
partihänsyn. Återigen alldeles som före syndafloden, som i
Lindmans tid.
Det har i själfva verket icke kunnat gå annorlunda.
Parlamentarismen, engelsk eller fransk eller svensk eller hvad ni vill,
är till sist allenast en formell angelägenhet. Den är en form
jämte många andra tänkbara för lösning af
statsmyndighetsproblemet. Särskilda inre eller yttre omständigheter kunna
visserligen gifva åt formerna därvidlag en ytterst stor reell vikt.
Men när en stat som den svenska genom lång politisk praxis
funnit för våra villkor lämpade möjligheter att lösa
regeringsfrågan, då existerar därvidlag ingen realitet, och då är det ett
fåfängt samt i längden destruktivt arbete att söka framtvinga
en del för densamma illa passande lånta former. Just under det
senaste valåret tillät sig undertecknad att i denna tidskrift
(»Parlamentarismen», Svensk Tidskrift 1911, h. 6) påpeka de specifika
egenheter inom svenskt politiskt lif, som göra utlandets
parlamentariska regler mycket litet lämpade för oss. Frånvaron af
de partitraditioner och den yrkespolitiska träning som mäkta
klart afgränsa och fast sammansluta partierna; kamrarnas skarpt
betonade likställighet samt den allmänna organisation, bl. a.
markerad genom upplösningsinstitutets svaghet, som gör
riksdagen snarare till ett vanligt förvaltande ämbetsverk än till någon
folkopinionens företrädare eller till ett smidigt redskap i
regeringsledarens hand; icke minst kungadömets alltfort centrala
ställning inom statslifvet — allt detta syntes lägga bestämda
hinder för någon motsvarighet hos oss till den engelska
parlamentarismen. Erfarenheten sedan dess, huru herr Staaff ordnat
sitt regemente, har till fullo bekräftat dessa svårigheters
allvarliga art: man observere blott, hvilken betydelse herr Staaff
numera nödgats tillmäta första kammaren i jämförelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
