Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Arsenikfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant möjligt? Jo, oljefärg har, äfven om den varit arsenikhaltig, hittills
ej varit underkastad giftstadgan.
Det icke minst märkliga i hela denna historia är emellertid, att
denna den arsenikhaltiga oljefärgens lössläppthet 1906 ingalunda från
början var afsedd. Den kommitté som då först utarbetade förslaget
till giftstadga hade tvärtom velat likställa oljefärg med öfriga
färganstrykningar. Från tekniskt håll gjordes dock en del invändningar,
och Medicinalstyrelsen(!) som i vaga ordalag sade sig tro arseniken
i oljefärg vara så bunden, att den ej kunde anses hälsovådlig, böjde
så tillvida undan, att den i oljefärg ville tillåta starkare arsenikhalt
än i tapeter och limfärg. Äfven för dess föreslagna gräns skulle dock
den holländska zinkhvitten fallit. Så verkställdes emellertid i sista
stund före stadgans utfärdande en ytterligare revision: en kemist
tillkallades i Civildepartementet, och på hans auktoritet dels fördubblades
den tillåtna arsenikmängden i väfnader (inbegripet korkmattor) och
garner m. m., dels släpptes all arsenikhaltig oljefärg fullständigt fri.
På så lättvindigt sätt frigafs sålunda bl. a. den holländska
zinkhvitten att hos oss utöfva sina masshärjningar. Man kan ana
farans vidd, när man hör, att af sistnämnda vara de senaste åren
importerats från 1,500,000 upp till närmare 1,900,000 kilogram årligen.
Icke under, att på olika håll i landet oupphörligt nya bevis
upptäckas på dylika förgiftningar.
I historien om det sätt hvarpå den arsenikhaltiga oljefärgen kom
att lössläppas i 1906 års giftstadga ligger också säkerligen en god
del af förklaringen till den senfärdighet som på vissa håll visades,
när det gällde att få i gång en fullständig rensning af de förgiftade
väggarna i det gamla riksdagshuset. Kemisten, som 1906 tog på sitt
ansvar att arseniken i oljefärg var oskadlig, blef nämligen sedermera
Medicinalstyrelsens närmaste sakkunnige på området och fungerade
såsom sådan ända till slutet af 1912; det är alltså lätt att förstå, att
från det hållet man icke gärna velat medgifva, att ett missgrepp
begåtts 1906.
Hvad framdeles uppförda byggnader beträffar, kunna emellertid
framgent åtminstone statstjänare vara trygga, ty, varnadt af
erfarenheten, insätter Öfverintendentsämbetet numera i sina byggnadskontrakt,
att använda färger skola vara arsenikfria och att speciellt holländsk
zinkhvitt icke får användas. Det är som bekant icke heller någon
svårighet att afvara den; det finnes nämligen också schlesisk vara, som
praktiskt taget är så godt som arsenikfri. Medan den holländska
sålunda enligt arsenikkommitterades undersökningar visat en
arsenikhalt af mellan 547 och 950 milligram arsenik på 1 kilogram färg, har
den schlesiska endast visat mellan 1 och 2,5 milligram på 1 kilogram;
den holländska är således flera hundra gånger arsenikhaltigare. Häri
ligger förmodligen också en af anledningarna till att vårt land lär
vara så mycket rikare på arsenikförgiftningar än t. ex. Tyskland, där
man naturligtvis blott använder den egna arsenikfria varan. Däremot
har det uppgifvits, att den utländska fabrik som försett oss med den
holländska giftblandningen i själfva verket lärer drifva sin export
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
