Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Dagens frågor
- Strindbergs Inferno och dess verkliga bakgrund
- Stockholms fiskpriser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor ha kommit i åtnjutande af mera sympati än han, ehuru han
visst icke var henägen att vare sig erkänna eller uppskatta detta
förhållande. Han kämpade hela sitt lif liksom en annan Don Quijote
mot väderkvarnar och hvässade som en ny Paracelsus sitt svärd mot
fiender, som icke funnos till annat än i hans egen inbillning. Han
var en martyr för sitt eget geni och ett offer för dubbelheten i sitt
eget väsen. Däri ligger nyckeln till mycket såväl af det tragiska som
af det frånstötande i hans skiftande lefnadshistoria.
Stockholms fiskpriser.
Under det gångna året ha fiskhandeln och fiskpriserna i
Stockholm varit föremål för ett lifligt intresse, åtminstone
om man får döma af tidningarnas egna uttalanden och mängden af
insändare i frågan. Dessa gå enstämmigt i den riktningen, att
fiskkonsumtionen icke är så stor som den borde och kunde vara. Detta åter
skulle ha sin grund dels i de oskäligt höga priserna, hvilka betingas
af den otillfredsställande ordningen af tillförseln, och dels i de
Stockholmska husmödrarnas okunnighet om hur den prisbilligare och
framförallt i pris jämnare saltsjöfisken skall anrättas för att bilda en god
och närande föda.
Att Stockholm är en dyr stad och att lifsmedelsprisen under det
sista året nått en höjd som aldrig tillförene är satser, som vid alla
tillfällen, man kan gärna säga i tid och otid, predikas från taken,
och alla kunna ju i det stora hela underskrifva detta omdöme;
dock kan ju icke nekas, att en sådan klagan tillika med jämmern
öfver det dåliga tjänstfolket genljudit under århundraden från plågade
husmödrar. Det kan vara nog att påminna om Holbergs dråpliga
skildringar af Gedske Klokkers förtviflan öfver att behöfva betala
5 skilling för ett skålpund oxkött — den »dyrtiden» är snart 200 år
gammal.
Men låt oss återvända till fiskpriserna i Stockholm.
Då man vill diskutera dessa, måste man skilja på priserna på de
så att säga inhemska sorterna, gädda, abborre, gös, lake, sik och
strömming, hvilken sistnämnda måste omtalas särskildt, i enlighet
med den populära uppfattningen att lax, sill och strömming inte är
»fisk». Om alla dessa fisksorter kan uttalas som ett allmänt omdöme,
att de för det mesta äro mycket dyra och framförallt att priset på
dem varierar ofantligt. Så t. ex. äro priserna — här liksom
öfverallt gäller det detaljpriser, sådana de spela en roll för en vanlig
husmoder vid hennes uppköp — på gädda från 1,75 ända ned till
(undantagsvis) 60 öre, på gös mellan 2 kr. och 1 kr., på sik mellan
1,50 och 90 öre o. s. v., allt pr kg. (Prisuppgifterna enligt hvad som
begärts i Fiskarhamnen och på Kornhamnstorg under det gångna året;
på Östermalmstorg i regeln något dyrare.) Att dessa fisksorter således
endast undantagsvis lämpa sig för den stora konsumtionen, är ju
uppenbart.
Siklöjan intar en särställning så till vida, att den blott torgföres
en kortare tid af året; den betingar då som regel ett pris vanligen
omkring 70 à 80 öre och köpes med begärlighet af både enklare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0158.html
