Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Strindbergs Inferno och dess verkliga bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom vida kretsar föremål för beundran och uppskattning. Själf
hade han emellertid redan vid denna tid börjat helt och hållet gå
upp i sina naturvetenskapliga studier. Tillsammans med
Przybyszewski, hvars intressen delvis gingo i en liknande riktning, hyrde han
ett laboratorium och sysselsatte sig oaflåtligt med alkemistiska
undersökningar, hvilka först afbrötos af hans andra skilsmässa och därpå
följande öfverflyttning till Paris. Från och med denna tid upphörde
de direkta förbindelserna mellan Przybyszewski och Strindberg, och först
genom publikationen af Inferno fick den polske författaren en aning
om den mindre tilltalande roll han sedermera kommit att spela i
sin forne väns sjuka fantasi.
Hvar och en som läst Inferno torde väl erinra sig de ofta
återkommande allusionerna på en viss rysk författare vid namn
Popoffsky, hvilken Strindberg betraktar som sin mest fruktansvärde och
hänsynslöse fiende, hvars mäktiga inflytande gör sig gällande i alla
hans motgångar och hvars hat till och med utgör en ständig fara
för hans lif. Här är det ingen annan än Przybyszewski som afses.
Strindberg var öfvertygad om att hans förre vän sällat sig till hans
motståndare och förföljde honom i afsikt att genom besvärjelser och
magiska konster bringa honom om lifvet. Allting, äfven de mest enkla
och naturliga företeelser, förenade sig i Strindbergs fantasi till en
sammanhängande kedja af bevis för Przybyszewskis brottslighet.
Syn- och hörselsensationer af den mest fantastiska beskaffenhet återkallade
hans namn, de nedblåsta kvistarna under träden i
Luxembourgträdgården bildade bokstäfverna P. och Y, och fruktansvärda, på magisk
väg framkallade hjärtaffektioner under nätterna visade hans offer att
hans hämndlystnad ständigt var vaksam. Alla dessa förvirrade
fantasier återför Przybyszewski på en och samma orsak, nämligen
alkoholförgiftning, framkallad genom långvarigt missbruk af absint. Som
särskildt typiska utslag af denna sjukdom anför han Strindbergs
periodiskt återkommande hörselhallucinationer, hvilka ofta — som
man kan se i Inferno — kretsade kring ett af Przybyszewskis
favoritstycken, nämligen Schumanns Aufschwung (ur Fantasiestücke, op. 12),
hvilket Strindberg själf högt älskat och ofta velat höra. Att just
Przybyszewski blef utsatt för misstanken att tillhöra Strindbergs
fiender och förföljare synes ursprungligen ha berott på en episod af
tämligen grannlaga natur, som så småningom i den senares fantasi
kommit att antaga de mest omfattande dimensioner. Den anklagade
själf försäkrar emellertid på det bestämdaste att hela historien om
fiendskapen mellan honom och Strindberg är att öfverföra till
legendens område, och i betraktande af de föreliggande beskyllningarnas
art och natur måste man erkänna att han har synnerligen väl
grundade anspråk på att blifva trodd.
Przybyszewski afslutar sin uppsats med några reflexioner öfver
det egendomliga drag af sjuklig misstänksamhet i Strindbergs natur,
som kom honom att se hemliga motståndare och ana fientliga anslag
och komplotter i allt som öfver hufvud taget mötte honom i lifvet.
I själfva verket hade han mycket flera vänner än ovänner. Få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
