Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några nutida sträfvanden inom skolundervisningen. Af Frans von Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA NUTIDA STRÄFVANDEN INOM SKOLUNDERVISNINGEN 125
rande inflytande Men kunna icke de tidiga konflikter, han
utkämpat, kanske öfverflödigt stegra för framtiden hans
motsägelselusta och hans fallenhet för öfverdrifter? En annan är
en så böjlig natur, att han alls icke märker något obehag vid
schablonens användning, men hvem vet, om han icke kunnat
få mera stål i sin karaktär, om han redan under ungdomsåren
nödgats att handla med mera frihet och under därigenom ökadt
själfansvar.
Härmed har jag emellertid, väl att märka, på intet sätt velat
föra den lärares talan, som klemar med sina lärjungars tycken
och nycker och ser genom fingrarna med efterlåtenhetssynder,
de där försvaras genom förment bristande specialbegåfning.
Be-gåfningens verkliga gräns känner man icke förr, än man
underkastat den ett verkligt ansträngande prof.
Äfven med afseende på individualiseringsprincipen måste man
undvika ensidighet och öfverdrift. Den alldeles motsatta
principen har ock sitt relativa berättigande. Det är just i skolan,
som barnet första gången skall på allvar göra bekantskap med
den samhällsprincip, som heter »allas likhet inför lagen». Man
får ej förbise dess betydelse för all uppfostran. Vi människor äro
ej blott själfständiga individer, utan ock på samma gång lemmar
i en högre organism, och vi behöfva såsom barn tidigt invänjas
under lifsvillkoren för samlifvet med de öfriga organen. Detta
hör lika väl till vår människobildning som tillgodoseendet af
individualitetens utvecklingsbehof.
Men huru förena två rakt motsatta principer?
Ledsamt nog är hela vårt lif en sådan »enhet af motsatser».
Endast vid abstrakta spekulationer kan man se bort därifrån
och ställa upp idealet i dess harmoniska enhetlighet. Men
därvid kommer man ock långt från den faktiska verkligheten med
alla dess olösta dissonanser och stundom olösliga konflikter.
Särskildt inom pedagogiken är det endast ensidigheten, som
kan undvika erkännandet af motsatta krafs relativa berättigande.
Och det är därför, som man särskildt såsom pedagog måste
vara så på sin vakt mot allt hvad principrytteri heter — vare
sig på gamla eller nya käpphästar.
I den nu särskildt föreliggande frågan gäller det sålunda icke
antingen individualisering eller generalisering, utan ett af den
sunda pedagogiska takten i det enskilda fallet funnet gyllene
både — och.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
