Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några riksdagsintryck. Af Gottfrid Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA RIKSDAGSINTRYCK 89
millioner. Vi blefvo därvid ganska betänksamma. I år är enligt
motsvarande handling — jag citerar efter tidningsuppgifter —
utgiftssumman 275 millioner, hvartill helt säkert komma enskilda
motioner med begäran om ytterligare några millioner. Jag
tilltror mig ej att afgöra, huruvida en så högt stegrad utgiftsbudget
någorlunda motsvaras af lika stegring i statens och landets
välmåga. Men äfven om så skulle vara förhållandet, är jag dock
viss om, att slöseri med statens medel äger rum. När jag
definitivt afgick ur riksdagen, så dikterades mitt beslut härom äfven
af andra och hufvudsakligen af andra skäl, men på det
inverkade i ej ringa mån, att jag som ordförande i statsutskottet
mer än åtskilliga andra hade till uppgift att medverka till
»indragningar och besparingar» men befunnits oduglig till att fylla
denna uppgift.
Jag vill ej försöka gradera de olika riksdagspartiernas större
eller mindre skuld i hvad jag kallat slöseri med statens medel.
Men jag känner lust att peka på några omständigheter, som
bland annat böra påaktas, om man söker svar på frågan:
hvarpå beror slöseriet? Ytterst beror det naturligtvis därpå,
att svenska folket är ett slösaktigt folk och att sparsamhet i
allmänhet brännmärkes som snålhet. Men några års
uppmärksamt studium af riksdagshandlingar pekar på några
omständigheter, som särskildt och i synnerhet under senare tider bidragit
till statsutgifternas oskäliga ökande. Jag vill ej påstå, alt icke
de ändamål för hvilka statsanslag beviljats i allmänhet varit
goda eller åtminstone någorlunda försvarliga. Men vi ha åkt
för fort. Det finns mycket som är önskligt, t. ex. nya, prydliga
och bekväma byggnader, nya tjänster och ämbetsverk, nya
inrättningar m. m. Förr var man nöjd med att gå sakta och
mera försiktigt fram; nu skall »framåtskridandet» så att säga
ske med automobilfart. Allt skall fram på en gång, eller om
något nytt åstadkommits på en plats, så skall strax något
motsvarande vidtagas på en annan. Analogiåtgärder ha kostat staten
mycket stora utgifter. Kvietivet: »så småningom» har mycket
ringa valör hos senare tiders riksdagar.
Något som också redan mycket bidragit till att öka
statsutgifterna och, som jag tror, kommer att i framtiden ännu mera
göra det, är sträfvandet att på staten öfverflytta hvad som förr
ansetts tillkomma kommuner eller enskild företagsamhet att
draga försorg om. I synnerhet tendensen att fria kommunerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
