Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några riksdagsintryck. Af Gottfrid Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA RIKSDAGSINTRYCK 87
mycket sorgset allvar eller skämtsam lekfullhet, huru mycken
vältalighet eller tvärhuggenhet, huru mycken lärd grundlighet
eller populariserad lättfattlighet kunnat af åhörarna ined
tillfredsställelse smältas. Säkert är, att man ej genom några
inlärda konstgrepp eller genom imitation af andras exempel blir
en inflytelserik riksdagstalare. Och visst är äfven, att rent
personliga egenskaper också på här berörda område spela en stor
roll. Det kan stundom vara lätt nog att förklara, hvarför en
person ej lyckas vinna förtroende och gehör; svårare kan det
vara att förklara, hvarför en annan är populär, så att man
gärna lyssnar till honom och förlåter honom mycket.
Mycket toge man fel, om man bedömde en riksdagsmans
inflytande efter mängden och längden af hans anföranden vid
plena. Alltid lära väl ha funnits sådana, som aldrig ha begärt
ordet vid ett plenum men som dock varit i hög grad
inflytelserika. Och ej sällan är det så, att de som mest märkts vid de
offentliga diskussionerna varit minst dugliga i att man och man
emellan öfverlägga och öfvertyga. Man bör ej förgäta, att
bredvid utskotts- och pleniarbete finns något, som heter enskilda
samtal, och att dessa i vikt kunna mäta sig med nämnda
arbete.
Hos de allra flesta riksdagsmän finns stor lust att blifva
ledamöter af utskott. Kanske motiveras den någon gång af att
kommittenterna må få besked om att man blir påaktad. Men
helt visst oftare af andra grunder. För en landsortsbo är det
i de flesta fall odrägligt att ligga vid riksdagen och ej vara af
bestämdt arbete upptagen mera än plenidagarna. Det är ock
igenom utskottsarbete som man verkligen kommer in i
riksdagsarbete och uppfostras till att i det deltaga. Endast några
få lysande undantag finnas, som på grund af sin föregående
verksamhet icke behöfva sådan uppfostran.
I allmänhet torde nog ledamotskap i statsutskottet ha varit
det mest efterfrågade utskottsuppdraget. Riksdagsarbetet har
ansetts hafva sitt centrum förlagdt till detta utskott. Så nog mera
förr än nu. Under senare tider ha stora principfrågor af den
natur, att de tillhöra annat utskotts förberedande behandling,
trädt längre fram i förgrunden. Jag tror mig dock ej taga fel,
orn jag säger att arbetet i statsutskottet ännu anses vara det
angenämaste. Själf har jag endast i förbigående varit ledamot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
