Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan inför principfrågan i »fallet Segerstedt». Af Manfred Björkquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN INFÖR PRINCIPFRÅGAN I »FALLET SEGERSTEDT» 423
ingen annan: Förhåller det sig verkligen så som i det arbetet
säges? Är det faktiskt så? — Står vetenskapsmannen med godt
samvete inför den frågan, då står han ock med godt samvete
(såsom vetenskapsman betraktad) inför Gud. Jå, det måste från
djupare kristlig synpunkt rent af té sig såsom ogudligt att vilja
påtvinga vetenskapen någon den ovidkommande synpunkt.
Såsom kristna säga vi, att den bäst tjänar Gud genom att
redligt fylla sin uppgift. Att söka truga eller locka vetenskapen
in på någon annan väg än dess egen, är att fresta den till
otrohet och falskhet och kan aldrig vara en gärning, som
behagar Gud — äfven om vi kristna öfver mycken förment och
ibland äfven verklig vetenskap skulle i vår vånda vilja
nedkalla eld från himmelen. — Af en dogmatiker, som föreläser
om Luthers teologi, fordra vi, att han verkligen bemödar sig
om att ge oss Luthers åskådning och icke den åskådning, som
vi gärna ville ha sanktionerad med Luthers namn. Af ett
arbete om Buddhas ställning till Gudsbegreppet vilja vi lära,
hvad Buddha verkligen menade, och inte hvad han borde mena
för att hans lära skulle passa in i vårt religionshistoriska schema
o. s. v.
Kyrkans själavårdande uppgift med afseende på vetenskapen
kan ej få syfta till annat än ökad samvetsgrannhet, ökadt
ansvar, ökad ärlighet, ökad ödmjukhet, ökad själfbesinning.
Sådana karaktärsegenskaper äro för hvarje vetenskapligt arbete
nödvändiga; oumbärligare blifva de, ju djupare
forskningsobjektet ligger. I samma mån blir då ock för vetenskapen denna
kyrkans själavårdande uppgift omistligare — den enskilde
vetenskapsmannen må ana det eller icke. Sviker icke kyrkan
denna sin uppgift, då kan hon sedan, bedjande och vakande
— men också endast så — lugnt lämna framtiden i den store
Gudens hand, den Gud som är större än att någon vetenskap
eller teologi skulle kunna begripa eller ens angripa honom.
Men om våra teologiska fakulteter bli afkristningsanstalter?
Att ur närvarande situation tänka fram en sådan fara skulle
ej kunna betecknas såsom annat än otacksamhet. Hundraden
af kristna studenter och f. d. studenter ha näst Gud i Kristus
jämte sina hem våra teologiska fakulteter att tacka för att tron
på syndernas förlåtelse för Jesu Kristi skull för dem blifvit
lifvets kraft. Detta skall en gång sägas, så att de fromma
landet rundt höra det midt igenom de murar af förtal, som byggts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
