Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan inför principfrågan i »fallet Segerstedt». Af Manfred Björkquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 MANFRED BJÖRKQUIST
Kyrkan har att fråga hvarken vänner eller fiender till råds.
Hon skall vara sin kallelse trogen. Ur Guds ord i henne, Guds
tanke i henne skall svaret utläsas. Ju mer hon under vidriga
öden med Guds hjälp vågar vara sig själf, desto säkrare skall
hon stå på sin grund, lagd i den lefvande Gudens vilja. Ju
mer hon låter väsensfrämmande tankar få inträde hos sig, desto
mer skall hon falla sönder och vittra bort, och hon har ingen
rätt att klaga däröfver. Andra samfundsformer, som varit mer
trogna mot sin af Gud gifna uppgift, skola intaga det rum, där
hennes ruiner vittna om otrohet. Det är inte vi, en viss tids
kyrkliga, som ha att bestämma öfver kyrkan och hennes
taktik. Kyrkan själf skall bestämma sin taktik — och nu är vår
kyrka en folkkyrka. Vill hon bestå såsom sådan, måste hon
konsekvent handla såsom sådan. Inte med ledning af
majoritetens önskningar utan med ledning af Guds vilja, sådan den
är uttryckt i hennes egendomliga sätt att vara, skall hon handla.
Nu har kyrkan teologisk undervisning vid
universitetsfakulteter och icke vid prästseminarier. Att detta val inte hvilar bara
på historiska grunder utan att det ock står samman med
folkkyrkans väsen och egenart — det vidgå säkert de flesta. Men de
som det göra, de må ock i sanningens namn vidgå
konsekvenserna. Kyrkan är icke i behof af någon taktisk medveten eller
omedveten oklarhet. Vill kyrkan hafva sin teologiska
undervisning förlagd till universiteten, så må hon ock stå risken. Och
det vore otro att mena, att Guds vakande kyrka ej kan stå den
risken. Det måste uppfattas som oklarhet eller oärlighet, när man,
då det passar, är angelägen om att utan förbehåll räkna
teologien bland vetenskaperna, men då det inte passar skyndar att
göra teologien till en undantagsvetenskap, som följer egna lagar.
Antingen—eller — men ärlighet fullt ut! Eller om teologien
till en del är vetenskap och till en del är t. ex. from
spekulation — ärlighet i den mening, att hvad som icke är vetenskap
heller icke hör med under universitetens lag. Önskar man
därför teologien förlagd till universitetet — och det gör den
folkkyrklige i det längsta — så må man akta på Luthers ord, att
den som blir medborgare i en stat, han må underkasta sig
statens lag. Och vetenskapens lag kräfver, huru man nu eljest
må uttrycka den, forskningens fulla frihet. Ett vetenskapligt
arbete kan ej få bedömas och dömas efter annan måttstock
än vetenskapens egen. Frågan måste helt enkelt bli denna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
