Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Två tyska historiska essaysamlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 143
ningens alster också ett befästadt rykte för sin tyngd; af mången
räknas den tyska Klio knappast till muserna. Jå, man kan väl
nästan våga säga, att för bildad genomsnittsuppfattning ett tyskt
historiskt verk redan på förhand väcker föreställningar om — minst — en
diger volym, medelmåttigt trj^ckt på medelmåttigt eller dåligt papper,
försedd med en öfverväldigande mängd D lärda» och därför oläsbara
noter och skrifven i en stil, som i allmänhet rättfärdigar Tegnérs
maning.
»Lägg af din flegma att icke
Meningens början är glömd, innan man hinner dess slut.»
Nekas kan ej heller, att det faller sig betydligt lättare att uppräkna
en hel rad franska och engelska historiker, som gifvit en betydande
del af sin produktion — och ingalunda den minst värdefulla — den
längre eller kortare essay’ns tillgängliga och litterära form, än att
leta fram ett motsvarande antal tyska. Det är därför ej alldeles
oförklarligt, att äfven på den för historien intresserade svenska publikens
förhållande till den tyska häfdaforskningens verk så ofta kan
till-lämpas det gamla munkordet »grseca sunt, non leguntur».
Den som så dömer tysk häfdateckning, dömer dock orättvist. Ty
frånsedt att en Rankes eller en Mommsens arbeten äfven — och
icke minst — som rent litterära monument torde stå på jämnhöjd
med det yppersta, som någon tid och något folk ha att uppvisa,
så äger Tyskland ock bland sina häfdatecknare flere verkligt
utmärkta essayister, än man vanligen gör sig reda för. Treitschkes
historiska och politiska uppsatser torde vara jämförliga med det
bästa som på området presterats i England eller Frankrike, och ej
få af de uppsatser Delbriick sammanfört i sina båda essaysamlingar,
äro helt enkelt förträffliga — för att nu blott nämna ett par
särskildt kända namn. Under de senaste åren ha i Tyskland ytterligare
utkommit ett par essaysamlingar, som på grund både af sin inre halt och
sina författares ställning i den vetenskapliga världen, synas förtjänta
af beaktande utanför det egna landets gränser och de egentliga
fackmännens krets. Det är i syfte att fästa uppmärksamheten å dem,
som dessa rader tillkommit.
Den ena härrör från Max Lenz, Berlinuniversitetets bekanta
historiker, och bär den, om uttrycket tillåtes, en smula slätstrukna titeln
Kleinere Historische Schriften. Den andra har till författare den
numera i Hamburg verksamme Erich Mareks, Colignys och Bismarcks
lefnadstecknare, och har erhållit den åtminstone till afsikten mera
pregnanta rubriken Männer und Zeiten. Ingendera samlingen, det
bör från början oförbehållsamt medges, äger det lättillgängliga och
bestickande i formen, som alstren af exempelvis en Sorels, en Froudes
eller en Macaulays penna. Lenz’ stil är otvifvelaktigt ej så litet
abstrakt, ehuru klar och genomskinlig, och Mareks’ kan ej frikännas
från en dragning åt det öfverdrifvet ciselerade, det pretiösa. Men i
båda samlingarna äro de behandlade problemen så intressanta, i
vissa fall så rentaf aktuella och synpunkter och framställningssätt
så fängslande, att läsaren finner rik lön för sin möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
