Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Nya svenska memoarverk och personhistoriska skildringar. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MEMOARVERK 127
rummens knarrande golftiljor. Men bekymren gå som de kommit,
enslingen fröjdar sig som ett barn åt Mälarevårens prakt, åt
hornmusiken, som ute från sjön om aftnarna tonar in i hans fängelse,
och hans lycka känner knappt gränser, när gemål och barn
återförenats med honom. Väl voro de tunga dagarna ej slut med detta
den ogrumlade lyckans ögonblick, ty ännu varade fängelset i månader
och bragte många rätt pröfvande stunder, men det värsta var
öfver-vunnet. Allra minst hyste exkonungen några tankar i den väg, som
mest oroade de nya maktägarna, nämligen att genom en
kontrarevolution återvinna sin ställning.
De nya maktägarna, 1809 års män, ha sin historia för sig, ännu
rätt ofullständigt skrifven. En grupp af dem, manstark och emellanåt
inflytelserik men eljest mera undanskymd, var hopen af unga
officerare. Vill man se dem på nära håll, hur de roade sig emellanåt
hejdlöst för att lika måttlöst konspirera, när det låg i luften, kan man
bläddra i Malla Montgomery-Silfverstolpes memoarer från
ungdomsåren på det Rudbeckska familjegodset Edsberg, dit de unga
Stockholmsfjärilarna samlades för att kurtisera den muntra och
förmögna lilla fröken Montgomery. Af samma författarinnas memoarer
har nu den sista, fjärde delen utkommit, med ett innehåll af helt
annan art. Här är det änkeöfverstinnan Silfverstolpe, som skrifver,
värdinnan i den litterära Uppsalasalong, hvars största celebriteter voro
Geijer, Atterbom och senare Adolf Lindblad samt tidvis Järta. Den
älskvärda, varmhjärtade fru Malla är onekligen litet mångordig vid sin
samvetsgranna redogörelse för eget känslolif och umgänget med
in-och utländska storheter, men alltid skall man med nöje återvända
till de innehållsrika och upplysande bladen i hennes minnesbok.
Geijer, som på sätt och vis är medelpunkten i fru Silfverstolpes
krets och naturligtvis dominerar i fru Hamilton-Geetes skildring I
Solnedgången, skymtar jämväl, ehuru blott i förbigående i de
välkända Lilljebjörnska hågkomsterna, uppteckningarna af hans svärfar
och svåger Knut och Henrik Lilljebjörn om lif och seder i deras
ungdomsdagars Värmland. När dessa hågkomster tack vare d:r E.
G Lilljebjörn nu framträdt i ny upplaga, utgöra de en kär gammal
bekant, hvars återkomst hälsas med stor tillfredsställelse. Att de
kanske ej göra samma lifliga intryck nu, som när de för femtio år
sedan först publicerades, kan ej förvåna, ty så skådeplats som delvis
äfven persondrag ha sedan dess blifvit oss så sällsynt förtrogna genom
Selma Lagerlöfs sannsaga och dikt. Men ingen ångrar sig att med
Lilljebjörnarna åter studera den folkkrets och natur, där Gösta
Ber-ling och hans kumpaner spelade sina muntra äfventyr men ock sina
filstragedier.
Från gamla Värmland och den Geijerska kretsen med romantik i
lif och i dikt är vägen rätt gen till den romantiska efterklangsperiod,
då man försökte låta »sagan sanning bli en gång», då det stora
nutida lifsäfventyret, för att tala modernt, troddes vara inne, Karl XV:s
och skandinavismens dagar. Vi ha från denna tid vunnit tvenne
märkliga arbeten, det ena är biografin öfver den ifrige skandinaven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
