Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Den brittiska järnvägsstrejkens afveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 575
reservationer, som ibland öfverskyggar både hufvud och kropp, ägnar
man särskild uppmärksamhet åt den omständigheten, att detta
utlåtande är enhälligt afgifvet. Uti dessa uttalanden och förslag deltar
ej blott mr Burnett, utan också mr Henderson, hvilken representerar
den brittiska fackföreningsrörelsen under dess nya, mer kamplystna
och socialt såväl som politiskt mer klassmedvetna regim.
Kommissionen anbefaller, att förhandlingsordningen också måtte
omfatta tvister om andra arbetsvillkor än lön och arbetstid. Detta
anses innebära ett stort medgifvande åt personalen. Så föreslås en
förenkling af hela maskineriet. Centralnämnderna såväl som
skiljedomarna i deras nuvarande gestaltning skola nämligen afskaffas. En
fråga, som ej genom omedelbar förhandling på deputationens och
petitionens väg blifvit ordnad, skall skyndsamt nog hänskjutas till en
förlikningsnämnd, som i allmänna drag motsvarar den nuvarande
sektionsnämnden. Skulle enhet ej uppnås inom denna nämnd, skall
den konstituera sig, föreslår kommissionen, som skiljedomsnämnd, i
det den inkallar en opartisk ordförande. Denne, som tages från den
af handelsdepartementet årligen offentliggjorda listan på medlare i
arbetstvister, erhåller befogenhet att fälla bindande utslag.
I fråga om fackföreningarnas erkännande uttalar sig kommissionen
sålunda: — »Vi tro, att bolagen, med det stora ansvar de ha, icke kunna
väntas tillåta någon inblandning mellan sig och personalen i fråga
om disciplin och förvaltning.» Men samtidigt rekommenderar
kommissionen den vid Great Western Railway använda metoden att
samråda med fackföreningarnas representanter. Den anbefaller en viss
»rättegångsordning» för ärenden om disciplinbrott. Och den föreslår,
att till sekreterare åt arbetarna inom nämnderna måtte kunna utses
i bolagets tjänst icke anställda män (»non-employees»), valda från
hvilket håll som helst. Och deras talan bör inför
ordföranden-skiljedomaren kunna föras af ytterligare en utanförstående. — Men ett
klart erkännande af fackföreningarna påyrkas sålunda ej af
kommissionen. Äfven mr Henderson finner sig nödsakad att återhålla detta
kraf. Detta sker i England. I »det socialt efterblifna Sverige» är
fackorganisationen själfva grundvalen för den förhandlingsordning,
hvilken uppbär kollektivaftalet inom den enskilda järnvägsdriften.
Och i Sverige äro fackföreningarna, praktiskt taladt, i en icke ringa
utsträckning erkända såsom förhandlande part äfven vid
statsjärnvägarna.
Kommissionen, som rekommenderar vissa andra ändringar i
personalens intresse, anbefaller ingen ny lagstiftning mot strejkrätten. — »Vi
tro oss uttala en allmän mening, då vi säga, att om järnvägsmännen
endast vilja sätta pliktens bud öfver och framför hvarje annan
hänsyn, kunna de förtroendefullt lita på, att den brittiska allmänheten
skall understödja dem i hvarje rimligt kraf, på ett rimligt sätt
framställdt.» Med dessa äkta engelskt formade ord afslutas detta utlåtande,
hvilket emellertid mötts med en skarp men dock ej alldeles enhällig
°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
