Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ernst Josephson och Strömkarlen. Ett fragment ur ett konstnärslif. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST JOSEPHSON OCH STRÖMKARLEN 539
den saftiga mossan och de fantastiska stenarna: allt skakar mitt inre
och talar förebrående till mitt sorgsna sinne.
Hvad det är svårt att lefva lifvet rätt, och hvad städernas
onaturliga sophög leder oss långt ifrån lifvets mening! Lägg dig så lång
du är mot den gräsbeklädda jorden, och det är som din moders
hjärta klappade mot ditt; du fattar i ett ögonblick din tillvaro och
ditt slut; men hvad förnimmer du, när du trår med blankad sko på
gatans präglade golf? Du är en planta uppryckt med rot, ett intet,
utan mening och sammanhang, som söker upp andra utkastade
plantor att i sällskap vattna din blomkalk med sprit och släpa din rot
i dy.
Hvad jag älskar forsen! Den tonar oafbrutet som skönaste musik:
jag hör ständigt nya melodier och märkvärdiga ackorder: det är den
nordiska naturens orkester, där Näcken spelar första fiol. Musik,
du hörselns guddom! Du har droppat fram ur naturens växlande
låt: ur hafvets barm, ur bäckens klang, ur vindens sång, ur skogens
sus, ur fågelns sirliga drill! Kom! Kom och rif mig bort på dina
stolta vågor, och låt mina tankar sväfva som fiskmåsar med
utsträckta vingar! Blott du kan svara till mitt blödande hjärtas slag!
O att det finge förblöda i din ström!!
Nu går jag till sängs och somnar snart från mina öfverspända
känslor.
Fordra icke för mycket förstånd af en målare, tag mig som jag
är. God natt, min hedersvän, sof så godt som jag ämnar.»
Under sådana smärtsamt upprörda stämningar och tankar
fortgick arbetet och fick sin prägel af dem. Ernst längtade
efter de sina i Stockholm men hade ej råd att fara dit på
återvägen till Paris, det skulle bli alltför stor prisskillnad. Hvad
framtiden beträffade, visste han icke hur han skulle komma
att ställa sig. Om sitt arbete berättar han å nyo i bref till
systern Walfrida den 14 augusti:
»Jag har det mycket sträfsamt med mitt arbete, sista tiden har
varit vacker, men själfva saken bjuder så stora svårigheter. Jag
arbetar rätt flitigt: åtta timmar om dagen. Jag stiger upp kl. sex;
när jag skrifver detta är hon icke stort mer, tuppen står och gal
förtvifladt utanför mitt fönster, och molntapparna segla nedanför
fjälltopparna. Jag trifves utmärkt i ensamheten, min modell Gunnar sitter
spritt naken i forsen och är ganska snäll att sitta still. För öfrigt
äro folket här mycket trefliga och snälla, och jag tycker mycket om
de små barnen. I söndags gjorde jag en förtjusande fjälltur; men
nu står kaffet och väntar och sedan arbetet, så jag får fortsätta, när
jag kommer hem i middag. —
Nu är jag återkommen som du ser och har arbetat flitigt, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
