Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ernst Josephson och Strömkarlen. Ett fragment ur ett konstnärslif. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST JOSEPHSON OCH STRÖMKARLEN 531
De starka känslointryck af en ny och mäktig natur, som
sålunda tagit gestalt inom honom, ingått en oupplöslig förening
med hans egen psyke och utlöst sig i dikt och musik, lågo länge
gömda i hans medvetande i förbidan på den tid, då han skulle
få tillfälle att åskådliggöra dem äfven i målning.
Först efter hans ankomst till Sverige 1881 spårar man, huru
ämnet på nytt träder inom hans synkrets. Detta år infann han sig
i Göteborg, såsom deltagare i det skandinaviska konstnärsmötet
den 10—12 juni, och vid detta tillfälle såg han för första och
troligen enda gången Trollhättans vattenfall, hvilka han då i sin
fantasi kombinerade med Näckenmotivet.
Skredsvig talar i sin skildring af samvaron med Josephson
i Spanien 1881—82 om »hans skjönne skisse till Strömkarlen»,
som Skredsvig hade sett i Paris. Det ligger närmast till hands
att antaga, att den målades under sommaren 1881 i Stockholm.
Den visar en naken yngling, som sitter vänd åt höger, stödd
mot en klippa, och spelar på en fiol, under det att hufvudet
med ett smäktande och smärtfylldt uttryck vrides mot den högra
axeln. Hela gestalten genombäfvas af den lifligaste musikaliska
känsla, som flyter öfver i landskapets drömmande
månskensstämning. Detta landskap med den breda älfven, som i fallet
klyfver sig på en klippa, ger en romantisk minnesbild af
Trollhättans natur. Det är denna skiss som han sommaren 1882 i
Paris utför i stor skala i två exemplar, det ena och tidigare i
bred teknik med kraftigt färganslag, det andra och senare i
dämpadt sfumato, höljdt af en len skymningsslöja.
Då Axel Borg på hösten detta år anlände till Paris, såg han
»Näcken» (troligen den senare af de båda nämnda målningarna)
hänga på väggen i Josephsons ateljér, och då han våren 1883
målade Josephsons porträtt på beställning af docenten Carl
Wahlund, framställde han honom med pensel och palett i hand
framför denna duk.
Josephson trodde sig väl med denna målning hafva nått sitt
konstnärliga mål, men kamraternas kritik kom honom att tvifla
därpå. En med så romantisk känsla förnummen och genomförd
bild hade ingen plats i det konstnärliga tidsmedvetandet, och
för att få den rekonstruerad i den rådande realistiska stilen
föreslogo kamraterna honom att utföra sin idé efter naken
modell i fria naturen — hvaraf blef en gifven följd att han fick
hålla sig till dagsljuset och afstå från månskensstämningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
