Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kvinnofrågan. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde varit bättre använd, är en fråga, som noga taget är svår
att besvara, och som också kan framställas när det gäller män.
Mera kompliceradt synes spörsmålet om kvinnans rätt att i
statens eller kommunens tjänst få användning för sina genom
prof och examina ådagalagda kunskaper, och i hur stor
utsträckning det skall tillåtas henne att konkurrera med mannen
om ämbeten och tjänster. Icke hvar och en, som har de
formella kvalifikationerna för att sköta ett ämbete, är lämplig att
förvalta det, frågan är således: är en kvinna, med för resten
lika formella kvalifikationer, lika eller mindre lämplig än en
man att sköta ett statsämbete? Att gifva ett svar härpå i
allmänhet är så godt som omöjligt; den för ändamålet nedsatta
kommittén har visserligen sökt att i detalj besvara frågan, men
dess resultat förefalla något godtyckliga, och man har ofta svårt
att fatta motiverna till kommitténs förslag. Närmast synes
svårigheten härvidlag bero på den här i landet traditionella
uppfattningen af ett ämbete som en egendom, till hvilken man har
en större eller mindre rätt, så att anciennitet, lärda meriter e. d.
berättigar till ett ämbete, antingen man passar till det eller ej.
Skulle frågan vid en ämbetstillsättning ställas: är staten bäst
tjänt med A eller B till detta ämbete, och icke som nu: har
A eller B bästa rätten, så borde kvinnorna otvifvelaktigt få
konkurrera med männen på lika fot, könet i och för sig borde
icke gälla som en diskvalifikation, kvinnorna blefve säkert icke
talrika på högre, mer kräfvande platser. Hvad som i hög grad
talar emot sannolikheten för kvinnors likvärdhet som chefer
eller öfver hufvud taget på öfverordnade platser är, att på de
områden, där ingen lag hindrar dem att nå chefsplatser, såsom
inom handel och industri, man så ytterst sällan om ens
någonsin ser en kvinna arbeta sig upp till en ledareplats, ja t. o. m.
där en dylik så att säga tillfaller henne af sig själf, föredrar
hon ofta att draga sig tillbaka och sköta ett eller annat
underordnadt arbete. Mot detta påstående talar ingalunda alla de
anmälningar till handelsregistret, där kvinnor stå som
innehafvare af affärsföretag, ty i de allra flesta fall nämnes en man
som prokurist »med ensam rätt att teckna firman».
»Lika lön för lika arbete» är också ett lättfattligt kraf, som
med verklig eller skenbar rätt framställes. En dansk
kvinnotidning besvarar frågan om detta krafs berättigande fullt korrekt
sålunda: »är en mans och en kvinnas arbete i ett visst fall fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
